terpentinkristin

Det höll sig tills nu! Frisk som en nötkärna hela terminen, men nu hostar nyser och fryser man. Mysigt att jag kommer drunka i snytpapper, eventuell i min febersvett. Hosta sönder mina lungor samt gnälla sönder all min vänskap!  Okej, jag överdriver jag vet, men att vara sjuk är värdelöst. Som tur är har jag inte varit helt övergiven i helgen:) Mysigt pepparkaksbak/toastrostning i fredags med fridis och minkis, sedan bar rockbruden iväg på studentparty och kvar blev jag och idol. Jag som inte ens kollar på idol... Under lördagen la jag istället mitt liv i majsans händer... inte helt fel, pannkakor och snöbollsmat.... En fin afton, risifrutti! 3 för 22 på vilboken! Följt av lite mer dramatik, och sedan en febrig Kristin i säng, men tack för att hon höjde upp kvällen!

Bredfelt laddar för fullt inför plockis, upprustningen pågår! Nu måste vi bara lyckas med projekt få Kristin frisk, och i form! Stöd kampen! Vem vill egentligen bada naken i Tåkasjön?

Nu ligger matteboken och skriker, bäst jag får den hålla käften. Puss

En halvstukad fot och trötta ben med träningsvärk! Värt det? JA!
Mangohallonpäronlime film och ett ruttet ergonomiabete nästa!
Universums kortaste inlägg, here it was!
Men bättre än ingenting ska ni veta!

Tjosvejs!

Igår sprang den bästa delen (den som tränar) av olteamet runt som små tättingar på dampfältets grusplan. Jag skulle jämföra det med kalvar utsläppta på grönbete, om det inte var så att det är vårträningens metafor! Men ni förstår känslan, vantarna på, superstället tajt på våra vältränade överkroppar! Kuta intervaller i skymningen och trycket är större än någon annanstans när de sista kämpar på den 31 minuten. Idag är det säsongspremiär för backis! Backdistansen är på tapetet igen, till vissas gläjde, och till andras bedrövan! Med tanke på hur mina vader mår efter veckans hitills fina träning är jag inte säker på vilken sida jag står på! Det återstår att se! I vilket fall som hellst innebär detta: ATT Vinterträningen är här, på riktigt! Idag föll till och med den första snön i Olofström! Det kan man ju å andra sidan tycka vad man vill om, snö/slask hör inte riktigt hemma i mitt cykelburna liv, men stämnningsfullt! Det går ju inte att förneka.

Nu kan inte disken vänta längre!

P.s Gårdagens tips! Godiset, 29.90 på vilboken! Skynda Fynda!
Synd bara att vissa andrainvånare måste överdriva...Den som tagit mentosen ska dö!

The story begins! Annas cykelvanor hade inte varit de bästa under några veckor, cykeln har punka, och lat som anna är tänker hon ju minsann inte laga den, varje morgon pumpar anna cykeln och kör till skolan, och varje eftermiddag har den lilla luft som finns kvar i däcket inte ork att ta anna upp för den beryktade volvobacken, anna går hem! Den här proceduren fortgår tills den dagen annas far ger anna ettt ultimatum. Anna får inte cykla mer på cykeln föräns anna lagat punkan. Och anna får INTE gå till den ökände cykelturken och betala en tredjedels förmögenhet för att få den lagad. Så vad, gör, anna!?     (10st anna)

The story continues. Efter en god välkomstmåltid med en fin välkommentillbaka drink till Frida (våran nygamla numera neger som vi tagit tillbaka från Hawaii) Tar sig anna och frida ner mot cykelskjulet, tio minuter senare återvänder dom. Skiftnyckel är ett plus när man ska skruva av hjulet har dom kommit fram till. Att få bort annas muttrar som förmodligen inte rört på sig sedan stenåldern krävs ett par riktiga mansarmar för att få loss. Några sådana hade vi dock inte, så wibis fick duga! Efter att sedan ha räknat ut att man måste få av däcker för att komma åt den luriga slangen som gömmer sig innanför. Vilket antagligen hade gått betyydligt lättare med ett verktyg som är till för det. Skitsamma, bänd på! Det går tillslut efter ett antal skratt, fniss och misslyckanden. Kan ha varit så att wibis hjälpte till lite här med (men det blundat vi för) Upp och bada lilla slangen, hitta hålet, plåstra slangen! Endast ett projekt kvar, bygga ihop cykeln! Vilket skulle visa sig vara icke det lättaste. Att få den luriga slangen att stanna på sin plats, skruva skruvar åt rätt håll eller veta vilken del som ska vara var är faktikst inte helt enkelt! Men till slut sitter allt! Eller? Jag tar en cykeltur längs med korridoren, men oj, det går inte att trampa! Kejdan har hoppat av. Och som alla andra kejdor har den en symptom att göra det ett par gånger till. Men sen! Då funkar det, eller? Nej! Slangen kryper uuut! Ut med luften och pumpa om. Med ett ganska så förlängt liv tack vare ett antal skrattanfall och med ett antal fina video i bagaget blir vi iaf klara. Pip! Klockan stannar på dryga en och en halv timme! Och vi ger oss i rasanade fart iväg för att hitta vanish! OLJA PÅ BYXORNA!

Nu är mina ben trötta efter dagens utflykt i skogen, vilken förresten inte gick något vidare, men Grand Slam titeln blev i alla fall min, vilket innebär att jag har en otymplig kartongbit, kanske en check. Och lite blommor som jag kommer ta dö på! Yes!

Glömde säga! Jag kan totalt absolut garanterat inte, snitta blommor. Massakera/stycka möjligtsvis?

Idag har jag som vanligt funderat över alldeles för mycket saker, bla vad min blogg egentligen handlar om, först var det något slags livstecken till folk där hemma att jag fortfarande levde, vilket senare fick mig att inse att dom faktiskt inte förstod ett piss av vad jag skrev om, eftersom att de mesta på kollektivet borgen sker internt. Det fanns dessutom fler som inte fick sina behov tillfredställde genom att inte få nämnas vid ordentligt namn, och såg sig inte kunna hitta källförteckning. När man sedan då började nämna folk vid namn kände sig plötsligt folk fullständigt uthängda. Inte lätt att göra folk nöjda kära vänneer! Så vart vill jag då komma med det här, ingen aning! Mer än att jag tänker fortsätta uppdatera lite från världens mittpunkt, olteamets hemvist, med eller utan namn! Det här kanske kan ses lite som ett löfte om mer uppdatering (men det är det inte) och ett löfte om att borgen ska återfå sitt liv! (För det ska det fan i mig!)

Imorn ska tävlingsäsongen avslutas, vilket den egentligen redan har gjorts, i alla fall mentalt. Men vem kan låta bli att ställa upp på dryga 11 km svinkall orientering? Men det ska väl gå vägen det med.  Kom kära fågelväg, kom!
Innan dess får jag nog se till att plocka i ordning lite här hemma... hm, skillnaden mellan mig sittande vid mitt skrivbord och mitt i det bombhärjade andravärldskrigs tyskland är hårfin. Hur lyckas man...

Imorgon bär det alltså av hem igen, mot borgen, hårdträning, och lite mer hårdträning inför plockis!

Sooo long!

Haha! Idag har jag kommit fram till några saker, som jag tänkte dela med mig till resten av världen, eller aa delar av den. Eller aa...tio bloggläsare...

Min självdiciplin är värdelös, nu tänker ni alla att det där var väl iaf ingen nyhet! Men jo, här hemma är den inte bara värdelös, utan fruktansvärt värdelös. Inte ens lite skön träning i regnet kunde hjälpa. Till slut löste jag i alla fall problemet lite provisoriskt genom att inte få tillåtelse att röra godispåsen för ens den satans psykologiuppgiften Ivan Pistulla var färdig, fuck honom! Varför måste man få uppgifter där man måste tänka!?

Nu är det bevisat, min hund är en sinnesjuk psykopat. Haha, okej det var kanske en överdrift, men nästan! Han högg ihjäl en kanin idag. Jaktinstinkt kan dom få kalla det, för mig är det inte normalt! Så vi la den på höstbrasan och grillade lite kaninstek till kvällsmat, mums!

Okej, för att komma till en av de aktuellaste och mest viktiga frågorna i samhället just nu, den nya designen på facebook! Visst är det upprörande!? Ja, jo, visst har sidan blivit lite mer kass och damp. Men aa, det är alltså en design vi pratar om! Utseendefixering? För att vara lagom klychig så svälter barnen i Afrika och SD är påväg in i regeringen. Bra att se att folk kan starta aktioner, men mot vad? Screw grupper som vill ha tillbaka gamla facebooksidan! Gå tillbaka till lunarstorm eller gör något vettigt när det suger till i aktionstarmen!

Jaa just det ja, sen har ju hon den där barnhataren gått och blivit gravid... men sådant där ligger allt för lågt under min bloggstandard för att vara värt att kommentera!

Nu har mitt godis fått vänta på tok för länge!:)
adios amigos

Och här kommer kvällens andra inlägg! Det är visserligen lite stulet, och det tackar vi för! Men det går ju faktikst till välgörande ändamål, att hålla min blogg vid liv! Lite som mathjälp till fattiga barn i Afrika. ...Dålig jämförelse kanske. Men ni fattar!

Här följer två fina sidor som tillsammans bildar den nakna sanningen om sporternas sport, livsstilens livsstil, det vi alla älskar(?) Orientering!

En sommarkväll, du knyter på dig dina kära löparskor och sticker ut. De första sköna stegen, då det känns som du ska orka hur långt som helst. Den lätt fuktiga stigen som slingrar sig genom träden. Bäcken som korsar din väg, men som du bara flyger över. Bäcken, som porlar ut i sjön. Sjön som lyser igenom träden och ligger alldeles blank. Backen, du tar sats och känner hur blodet pumpar, svetten rinner och mjölksyran som bultar i låren. Grenarna som lätt river dina armar, en mjuk beröring. Grusvägen som ringlar ut på åkrarna. I slutet av din runda, du möter solens sista strålar i din blick. Klotet som är på väg ner bakom träden. Du känner hur varje liten del av din kropp är trött men du förlänger ändå stegen, ökar tempot, trycker på, som en undmedveten längtan efter blodsmaken i munnen. Svävar fram med solen i ryggen och blicken högt mot målet. Det är det, som är lycka!

Skribent: Kristin Schyberg


En vintermorgon, Kallt som fan men man måste ut iaf för man har anmält sig. Man försöker inbilla sin pappa att man är sjuk, men de går inte så han drar ut en till tc som liiger längst upp på ett jävla berg. Säkert 20- grader och blåser som tusan. Tar på sig alla kläder som man tog med sig men fryser ändå häcken av sig. När man väl ska iväg och har tagit av sig jackorna och fryser som mäst så börjar de regna. Stel som tusan beger man sig till starten. När man kommer fram efter en halvtimmes pina märker man att dom inte har några överdragsklädes påsar. Så jag får hänga jackan någonstans i skogen och hoppas någon tar med den till tc igen. Försöker värma upp men man är varmast om man bara står still tycker jag. Går in i fållan vid fel tidpunkt. Kommer sedan på att man inte startar förren om 20 minuter och står och fryser ännu mer. När man väl har tagit kartar och inte känner fingrarna eller fötterna ser man att det är världens långsträcka till ettan OCH världens uppför. Stel som man är sträcker man sig påväg till startpunkten. Och får sedan håll när man väl kommit upp för backen så man måste gå ännu mer. När man väl hittat ettan efter 8 minuter i total vilsendom ska man ner för backen och upp för en annan. Trillar ett tjugo tal gånger på väg ner och går sedan i uppförsbacken för man har ont i hela kroppen... Efter 9an ska man till sista som ligger vid huskanten så den är ju lätt som en plätt. Springer allt vad jag orkar efter ett par timmar av helt värdelös orientering i skogen, men springer 90 grader helt fel och fördubblar typ sträckan. När jag väl hittar den och ska springa på upploppet är det halft nerplockat. Och när man stämplar in i vagnen så säger dom ej godkännd och kallar tillbaks skallgången. Så går det till på riktigt!

Skribent: Axel Karlsson (kliade i fingrarna att göra några stavningskorrigeringar, men jag lät bli! Här har ni orginalet!)

Nu blir det lite mer av livets njutning, i form av choklad och film!
Kärlek till er alla!

INGET MER TJAT OM ATT MIN BLOGG ÄR DÖD NU! I AFTON KOMMER NÄMLIGEN ETT DUBBELT INLÄGG!

För det första har jag precis kommit hem efter att gjort en liten sväng runt södra Sverige, allt för att få en mardrömsnatt i Vimmerbys skogar, det är väl här man ska använda sig av ordet onödigt, meningslöst och dess synonymer...  Nu är det alltså höstens lov som gäller, vilket innebär att ta det lugnt och hinna med allt man aldrig annars hinner med! Aa trodde jag i alla fall... Men det var inte sant, men det var inte sant, för där emellan kommer skolan! Något pucko sa visst att kunskap var lätt att bära. Den människan har fan inte lyft min skolväska! Men den där högen böcker som vi helst inte talar om har jag nu lite diskret puttat halvt under sängen, så att jag i afton istället kan njuta lite av livet! Vilket har varit lite problematiskt under de senaste veckorna. En viss tisdagskväll vittnar kanske om det, då tre små flickor hade lite av en fin kris! Är en sak jobbigt blir allt annat med jobbigt, det är då en sak som är sant! Sedan att man sladdar lite halvt utanför vägbanan är en annan sak! Att man ska ha kemiprov kan faktikst associeras till att tjockängens liv kommer bli katastrofalt. För att bevisa hur illa det blev klistrar vi in hennes eget citat: - Asså jag kommer bli helt patetiskt ensam när jag blir stor och sitta där alldeles själv i min lilla lägenhet med mina katter. Och jag tycker ju inte ens om katter!!

Haha känner att det här blev ett väldigt ostrukterat inlägg, så för att inte avvika från strukturen, någon random bild från the SM-party kanske? Ja tack.


I'll very soon be back! Med ett stulet inlägg i bagaget!

Sedan när blev det okej att utnyttja folks behov för en ekonomisk vinning? 10gångers klippkort på toalettbesök?

Sedan när slutade ketchupen på donken vara gratis? Då kan dom behålla sina pommes!

När slutade man egentligen spela brännboll? Hej softboll? (soft? allvarligt talat, bollen måste ju för fasen vara gjord av sten?)

Vill Öresundståg ens ha resenärer, i alla fall inga nöjda? Jag menar att värva SJs kunder ligger ju inte speciellt mycket prestige i.

Svar mottages tacksamt :)

En sak som jag i vart fall inte undrar över utan har full insikt är följande, Danskar förstår inte Svenska!

Godnatt

Livet är som en bergochdalbana, upp och ner. Man inbillar sig att det ska kännas bättre om man blundar. Kanske det gör också, för en stund. Och hur gärna man en vill hoppa av så går det inte. Veckan har varit fullspäckad och lite småstressigt, ibland går saker bara inte sin väg. Träningen den här veckan har i alla fall känts bra och det är skönt att ha en lite undanflykt. Lite som droger är det, man får en kick av det! Dessutom, vad är mer underbart än att korsa mossen, runda höjden, tränga sig igenom det där buskaget få syn på den där stenen. Vika runt den och veta, att här sitter den! Och den gör det. Det är då man förstår varför man håller på med det här. Dagens sovmorgon, och fina lyckade teknikpass avslutandes med en riktigt fin, äcklig, geggig, stinkande.... mossrugbymatch var precis vad jag behövde!

Kvällen fortsatte sedan med mycket trevlig tjejkväll, kinamat och snygglistor i sedvanlig ordning. Golvet på trean är numera obrukbart, också det som det ska vara... Dessutom drog vi tjejer till med ett överasskande nakenrace! Inte illa flickor! En fin dubbelseger till mig och maja som därmed lever i evig berömmelse...hrm.
Som vanligt var det också pojkarna tur att ut och springa med kukarna i det fria, och vad behövs sägas mer än att kungen behåller tronen.

Nu dags för sängen om min trafiklektion i morgon eftermiddag ska ägnas åt annat än till att sova!
pusspuss

Kristin överlevde lärakännalägret! Med rumpan i behåll! Riktigt trevligt läger må jag säga, även om slutdestinationen, som jag ärligt talat glömt/förträngt? namnet på, samhälle är att ta i och kalla det. En samling hus är väl det som ligger närmast till hands. Roligt och lyckat blev det i alla fall, men höjdpunkter som en oväntad 3:plats i kanottävlingen, trevlig nattpromenad, stora korvkoket och josefinmassage. Bara för att nämna några. Lite mindre trevligt var min transport hem igårkväll. AHH! Jag tänker snart ta livet av SJ, tyvärr känns det som att jag inte är ensam om att tänkt tanken, och än så länge lever dom ju så...? Associationer till SJ är förseningar, spräckta planer, svettlukt, syrebrist, ståplats, trångt, huvudvärk, irritaion, kyla, värme, nervsammanbrott! Och ja listan går att göra sjuukt lång... Som grädden på moset lyckades jag misslyckas med ett natt-dm. Men som trots lite för många virriga minuter i skogen lyckades räcka till att knipa ett guld. Ibland lyckas ingen helt enkelt! SÅ tack för det!

Idag visade det sig att förplanerade vilodagar är meningslösa! För man har alltid massa saker att göra ändå, typ meningslöst långa historefrågor som går sådär när man har halvt fokus på frågorna och halvt fokus på att man vill sova, och en tredjedels fokus på sina oregelbundna franskaverb som man inte ens tagit ur väskan än! Oj, det där blev tom mer än en hel fokus...Ja ni fattar, inte lätt!

Imorgon får vi se om det blir mer guldsmak... vi hoppas! Och sedan hej SJ! </3 Och sedan, hej borgen! <3

GET-TO-KNOW-CAMP! Vi hoppas att både jag och min vältrimmade rumpa återkommer vid liv på onsdageftermiddag.

Lev livet mina vänner! (:

Årets första ol-teamsträningar är avslutade! Vilket känns lite grann i vissa kroppsdelar. Men jag ska väl vara glad, jag behövde ju i alla fall inte kräla upp för trappan till the status floor, som vissa andra. Helgen får spenderas på borgen, där det finns en del att göra, som att lära vissa nollor ett och annat! Synden straffar sig själv, som man brukar säga. Undrar till exempel vart någons toadörr tog vägen...

Börjat skolan har man ju också gjort, mer än att man har något att sysselsätta sig med på dagarna så ligger det kanske inte mycket mer positiv i det. Nordenbergsskolan, den lilla skolan med dom stora möjligheterna. Kanske dags att ändra om lite där?

Fredagskvällen börjar lida mot sitt slut, en fin liten skara borgenbor är det som finns kvar här på vårt lilla slott, sm-pasta och bananasplit fixade jag tjockäng och bossen, så mätt och belåten är man:) Vad som händer imorgon får den som lever se! Loppis? K-stad? Träna! Valen är många!

En helguppdatering från världens mittpunkt utlovas återkomma!

Back on tha borg! Och jag erskänner villigt, jag gillar det riktigt mycket! Inte förräns man är tillbaka inser man alla saker man saknat. Insåg faktiskt idag en fin sak jag saknat! Min fina adventsstjärna, jag gillar den starkt! Och inget jävla tjaffs om att vadå advent? Det är augusti kristin? För jag har en kalener jag med. Men ett sådant satans arbete som det var att få upp den där skiten, den enda som verkligen vet är väl förmodligen personen som såg proceduren från start till mål, men som konstigt(?) nog inte rörde en fena för att underlätta för lilla mig, som nej kanske inte är den mest händiga person jag mött. Vilket fall som hellst! Den sitter alltså där den sitter, men vadå? Snygg med ett gosigt mysigt ljus (hejdå 60 W fult ljus)

Och äsch nu tröttnade jag plötsligt på att räkna upp saknasaker, men det kommer nog så småningom:) Tejp var det ja! Tejp Tejp! För dom som missat det så pågick det nyligen en disskuskion om tejp, som mycket väl kan vara historiens bästa fixarredskap! Slutsats blir att när det gäller just fixa problem så blir tejpen en outstandig vinnare, men jag vidhåller att användningsområderna ÄR begränsade. Men alltså, är det något du inte bör sakna hemma, så är det en kär rulle sporttejp!

Och så dessa nolllnollnollor! Kanske lite tidigt att uttala sig om dom, men här kan både hissas och dissas! Första nollningen  drog igång ikväll, fyra ord kan väl beskriva den, svett, dansen, tomtjustnu (kan mycket väl hända att detta ord inte fanns, men här gör det det, okej!) , ickeförståelse och  sa jag svett? Vilket resulterar i att mina soffdynor är, fuktiga? Mys.

Skolstart imorgon, godnatt!

DAGENS TIPS! SLIPP DISKEN! ganska så skönt.

Sista kvällen här hemma, imorgon bär det av hem igen. Hem ljuva hem! Sommarlovet har runnit iväg, med både snabba långsamma stunder. Men nu är det borgen som gäller igen! Och jag är exalterad!

Och då ska vi se om vi inte kan få fart på bloggandet igen! Men nu ska jag och mina smaskiga uppätna räkor snart gå och slumra in en sista gång i min hemmasäng, för den här sommaren. Och jaa, det där med att utvärdera sommaren, det få komma en annan gång.

Och hallå allvarligt gud herre lord jesus sankta maria! Hur stor packning får man lov att ha egentligen!? Jag ska vara borta för ett år... Jag ska vara borta för ett år... Jag ska vara borta för ett år... Äsch, skippa samvetsnacket, det funkar då fasen inte ändå!

Farväl åsa med era kära turkosa lyktstolpar
Farväl Österbyn, som jag idag promenerade runt i hotpants och pyamasjacka, alltid något att skriva på sitt cv...Kanske inte, men en merit rikare i alla fall!

Adjöss!

I nästa inlägg.... adventstjärnor, tejp, och en siffra mindre än ett.

Underbara kväll i Göteborg! Markus Krunegård all heder åt hur bra du är, kalla det bra eller dåligt att ett afton kan få en att sväva bort och att ändå känna tårarna svida bakom ögonlocken. Hur kan man träffa så rätt.

Aldrig rätt tid. Aldrig rätt plats.
Det kommer aldrig finnas nåt som heter rätt tid rätt plats

O jag har vart kär o du har vart kär o jag står här o du står här
Hisnande tanke jag vet att du tänkt den. Jag tänker den nu men vad tycker du?
Hur kan du veta säkert? Hur kan du veta klart innan du ens testat?

Är du rädd? Är det så? Du är rädd? Du är rädd?
Om du är rädd sluta med det. Om du är bränd o rädd lägg av med det.
Lita på mig börja med det. Lita på mig sen får vi se

Inte nu. Kanske sen kommer jag också tycka att allt dåligt för med sig nåt gott

Tack och godnatt.

Idag har det mesta av dagen skänkts till syster, skönt att bara få vara lite, tack för en mysig dag, och förlåt för att jag spöade skiten ur dig i monopol, buissnes woman, kanske min nya grej!? Och inget fniss för att vi spelade monopol här nu inte, har man inget för sig så har man inte. Kvällen avslutades med mys i soffan till Australia, riktigt bra film måste jag säga!
Nu blir det sängen som gäller, och hoppas att kunna somna utan de där tankarna, de tankar jag bara inte kan få ur mitt huvud. Godnatt alla få men trogna bloggläsare, men när jag idag kollade igenom toppbloggarna är jag ganska glad över att mina läsare stannar tvåsiffrigt, bloggen verkar ha en tendens att bli jävligt dålig annars.

Efter ännu en dag i götaland bland värme och västgötar som tappat stinget har nu anna återvänt till hemstaden. Tack för några trevliga dagar! Lite dåligt är det nog att hon inte är kvar längre, hon fick mig på andra tankar. Nu finns mest jag kvar. Jag, som mest består av trötthet, slitenhet och ledsamhet. Det enda bra resultatet från skogen idag var ett enligt kriterierna fullgjort konditionspass! Synd att det inte hör en medeldistanstävling till. Ett försök på banan igen blev inte mer än ett försök.

Dessutom börjar det bli jobbigt att bära på alla dessa känslor och tankar.

Ni kanske undrar var mitt inlägg med gladare nyheter tog vägen? Det gör jag med.
Jag visste att nya dagar skulle komma, men jag visste inte att de skulle bli såhär.

P.s Grattis säger vi alla till Miss fjant, som jorden idag har fått innehava i sjutton finfina år! Snart ses vi igen :)