terpentinkristin

Om någon sett till anden i lampan så har jag en hälsning till honom. Jag har tre önskningar.

* Det vore bra om man kunde kunde träna utan att överhettas någon annan tid på dygnet än sovtid på morgonen eller kvällstid då man hellst gör något annat.

* Gör min klippning på måndag till en historisk upplevelse, d.v.s låt det bli bra.

* Låt den här veckan gå lite fortare, eller whatever, låt det bara bli helg.

Och va fan, släng i lite pengar i potten när du ändå håller på. Hade inte vart helt fel att få en betald plånbok samtidigt som man softar på stranden.

Så, nu får vi bara hoppas på att anden inte gått på semester och det är någon värdelös sommarvikarie som ska klanta till det....

Sommarlovet rullar på och jag njuter verkligen! så skönt att bara få ta det lugnt och vila ut. Frågan hur ickeansträngande det är att försöka få sin hud att anta en mindre vit färg kan väl dock diskuteras... Kanske detsamma även gäller att träna i 25 plusgrader... Eller träna överhuvudtaget... Menmen! Oavsett så menar jag ändå min första mening :)
Ett annat ilandsproblem med sommarlovet är det där med att få sova ut på morgonen. Om man som jag vill ha sina tio timmar skönhetssömn så vill man gärna sova de där timmarna på morgonen också. Vilket dock kan vara svårare än ni anar mina vänner! Störningstimmarna skulle man kunna kalla dem. Hundar har uppenbarligen inte samma sömnrytm som jag. Det samma gäller småfåglar, familj, grannbarn och framförallt! VÄRME! För nä vid elva är det inte lika underbart att ligga under sitt duntäcke som det är en kall vinterkväll. Outhärdligt är var det är, irritation väcks, och du går upp med ett underbart humör i pyamasen!

För att nu försöka att inte låta alltför negativ, så finns det andra saker att glädja sig över... Alla behöver kanske inte nämnas här, men vissa tankar gör en bara glad! Ikväll ska jag dock iväg till stranden med en gammal vän som inte setts på väldigt, väldigt länge. Roligt men nästan lite nervöst, men man får väl försöka använda sina sociala talanger! Trevligt ska det bli i alla fall.

Sitt nu inte här och läs sådanhär skit, utan ut med er era blekfisar!

Sköna sommarlov... då sitter man hemhemma igen och luuktar på blommorna, nja kanske inte ska låta alltför klychig nu, men borgen han man i alla fall lämnat för den här terminen. Och lite svider det allt i hjärtat... Lite nostalgisk kan man ju inte heller låta bli att vara, ett helt år har passerat, och i vilken fart sen. Det är knappt så man förstår att tiden verkligen gått så fort, för så mycket vi har hunnit med! Det har varit ett år fullt av förändringar, upplevelser, skratt och lycka. Men också ett år av uppförsbackar, sjukdom och tårar. Det har innehållit nya bekantskaper och kanske också förlusten av några gamla. Och som lille hugo sa en gång (på fyllan) jag är så glad att ni sökte hit, precis som jag gjorde! För det är precis så det känns. Vi kom som små diskande och äppelkaksbakande vilsna små nollor. Och med tiden växte vi, och kanske har de flesta under året slagit ut till riktiga ettor! (Kanske några som har svårt att släppa det där med att vara nolla, eller i alla fall namnet;)) Vi har alla förhoppningsvis hittat våran plats i detta stora goa gäng. Och för mig var kanske en stor del av det att få lära känna mina borgenbruttor. Ni vet alla vilka jag talar om, det underbara, fina, snygga gäng! Är verkligen så lycklig att få ha sådana fina vänner, och hoppas att det ska få fortsätta vara så, och att vi ska kunna uppskatta de underbara sidor som vi alla har.
  
Visst tittade vi med något avund i bröstet när våra stiliga treor sprang ut för några veckor sen, men nog tänkte vi alla att vi, vi har ju faktikst två fantastiska år kvar! Och visst är det så, två helt oskrivna blad som kanske kommer passera i minst lika stor fart som detta. För att inte sitta alltförlänge och rada upp händelser och milstolpar under året så tänkte jag lägga upp, om jag nu lyckas med detta... ett litet samlingsalbum av året som gått på min nya fina facebooksida. Och plzzz skippa kommentaren om att jag aldrig skulle skaffa den där skiten. Jag står redan med huvudet i sanden.

Nu ska jag smaska på lite jordgubbar och njuta vidare av min sommar som kanske inte blir alltför tokig ändå!
adios

jaha, då var helgen snart över, och imorgon bitti åker jag till ronneby för att ta hand om ett par små fjortisar i några dagar, regionsläger som gäller. Jisses, hoppas inte jag har underskattat deras löpförmåga... men tanke på hur tung min lilla joggingrunda kändes idag. Tur att jag har the star elin månsson vid min sida som får ta de snabba rackarna. Elin, som det för övrigt var ett tag sen man träffade ordentligt:)
  Sedan jag lämnade lundapacket vid bussen igår vid middagstid har jag varit alldeles ensam på stora tomma borgen, men äsch vilka spöken ska kunna ta mig!? Nån borgenlegend kanske... Och dessutom, nu är det ju jag som styr! Med det mesta packat och kylskåpet tömt styr jag vidare imorgon för att vid veckans slutstation hamna i lilla perstorp där det vankas midsommar med de bästa. Ser fram emot många skratt och (o)förglömliga minnen. Kanske en och annan lite jordgubbe också...mumsmums!

Vill passa på att hälsa också! Till alla mina vänner som är påväg hem från fristaden finland. Jag vet vad ni gör just nu... såå, hoppas ni har jävligt kul och att ingen faller i sjön!

farväl

Då var det dags igen, som så många gånger förr, skolavslutning. Vita klänningar leende skolbarn, den blomstertid nu kommer. Tillsammans med strålande sol, en varm vind och picknick i det gröna. Eller, som det egentligen alltid är. Inte ett skit av det där utan +12 C, spöregn och en varmkorv utanför idrottshallen. Det enda som alltid återfinns är iaf den kära blomstertid nu kommer, hah! trodde du jag, en äcklig gubbe från helvetet lyckades förstöra den med. Menmen, för att det inte ska gå till historien som sämsta avslutningen någonsin, bredfelt och jag fixade ihop en mycket smarrig avslutningstårta som avnjöts till den klassiska sommarspellistan. Synd bara att minkis övergivit oss och vi är ensamma kvar på vår lilla borg. Men vi ska nog överleva.

Med tanke på min framförliggande ensamma helg så kanske det kan bli en och annan till liten rad, kom ihåg, den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge...       pfft..hatar det där ordspråket..vet inte varför jag skrev det.. svammel! :)

Auf widersen (stavning?)

Här är varit ganska tomt på ett tag. Kanske för att det kännts ganska tomt hos mig också. Mycket har varit och är lite uppochner.

Vissa saker blir inte riktigt som man vill, och vissa saker tar slut fast man inte vill, och vissa saker slutar på ett sätt man inte vill. Alla vill väl ha ett lyckligt slut. Men tyvärr är det inte som i sagoböckerna, allt slutar inte alltid lyckligt.
 
Allt förändras, det är så livet fungerar. Men när förändringarnas vindar blåser, låter vi oss då spännas fast i vingarna och flyger med. Eller sliter vi oss loss och står stadigt kvar, för att det finns något kvar där nere som vi vill stanna hos. Är vi starka nog att kämpa för något värt att kämpa för.