a little late lägerhistory
jag vet jag vet, jag kommer aldrig få några läsare här om jag inte ser till att uppdatera, men jag har faktiskt en ursäkt den här gången! Våran borg har faktiskt fått klara sig utan internet sen helgen, och med tanke på att internet verkar vara lika viktigt som syre för vissa , så är det väl fantastiskt att abstinensen inte tagit död på halva vår befolkning. Men nu är det alltså tillbaka! Och borgenbefolkningen är tillbaka med samma osociala "stängda dörrar" som vanligt:)
I helgen var jag ju som jag tidigare nämnt på träningsläger, i det minioritetsspråktalande landet skåne, nämligen bestämt dammåkra militärförläggning. Där vi hela helgen legat i våra dubbelvattensängar, softat, och dregglat över alla snygga militärkillar i artonårsåldern....... NOT Vi började iaf med en bussresa från borgen, högljuddast på bussen, javisst. Men är man rebuskungen så är man! Rebusar i massor blev det, vissa i bättre kvalité än andra, vi är KERA i rebusar som ET skulle sagt. Sen vankades det natträning och en god natts sömn i en mindre bred, mindre mjuk, "säng" På lördag var det mer träning följt av pokerspel, säger bara: vem tog hem potten? Att vi senare på vägen hem skulle få en uppmaning i hur man respekterar andras nattsömn har inget att göra med vad som senare hände på kvällen. Inte heller har de stora jordhögarna på vårat rum något med nattliga händelser att göra. Å andra sidan, får man ingen skit så har man inte haft något lyckat läger :) På söndagen var det ultralång distans som gällde, 10 km med nåågra timmars mindre sömn i bagaget var en lätt match, somligt eksjöpack borde ju i alla fall skämmas lite... hyfsat nöjda och belåtna var jag och tjockängen i alla fall när det några timmar senare var dags att ta farväl av vårt kära lägerrum. TT och tjockängan, ni är riktiga vänner, för riktiga vänner har kul! och det hade vi!
Bifogar lite bilder, ska ju säga mer än tusen ord har jag hört,..
Och militärerna ja! tyvärr medelålders+ skabbiga, och norrmän, inte så mycket att hänga i julgranen med andra ord.
Rigi-digi-digi-digi-di Pa-da-pa-pa-da-pa-da...
I helgen var jag ju som jag tidigare nämnt på träningsläger, i det minioritetsspråktalande landet skåne, nämligen bestämt dammåkra militärförläggning. Där vi hela helgen legat i våra dubbelvattensängar, softat, och dregglat över alla snygga militärkillar i artonårsåldern....... NOT Vi började iaf med en bussresa från borgen, högljuddast på bussen, javisst. Men är man rebuskungen så är man! Rebusar i massor blev det, vissa i bättre kvalité än andra, vi är KERA i rebusar som ET skulle sagt. Sen vankades det natträning och en god natts sömn i en mindre bred, mindre mjuk, "säng" På lördag var det mer träning följt av pokerspel, säger bara: vem tog hem potten? Att vi senare på vägen hem skulle få en uppmaning i hur man respekterar andras nattsömn har inget att göra med vad som senare hände på kvällen. Inte heller har de stora jordhögarna på vårat rum något med nattliga händelser att göra. Å andra sidan, får man ingen skit så har man inte haft något lyckat läger :) På söndagen var det ultralång distans som gällde, 10 km med nåågra timmars mindre sömn i bagaget var en lätt match, somligt eksjöpack borde ju i alla fall skämmas lite... hyfsat nöjda och belåtna var jag och tjockängen i alla fall när det några timmar senare var dags att ta farväl av vårt kära lägerrum. TT och tjockängan, ni är riktiga vänner, för riktiga vänner har kul! och det hade vi!
Bifogar lite bilder, ska ju säga mer än tusen ord har jag hört,..
Och militärerna ja! tyvärr medelålders+ skabbiga, och norrmän, inte så mycket att hänga i julgranen med andra ord.
Rigi-digi-digi-digi-di Pa-da-pa-pa-da-pa-da...
Kort avläggningsrapport.
Jahaa, idag är det torsdag igen och jag vet att ni med såååå stor spänning väntar på en lika spännande rapport från nattcupen som förra veckan. Men! Tjiii fick nii! den kan ni se er om i helvetet efter. Imorgon åker jag på läger med tjockängen och de två kärnbarnen. Nöjet är helt på min sida :) vi ska träna, träna, äta, sova, fnissa och hälsa på spermalakanen. Hoppas det blir trevligt.
god kväll :)
I wanna kiss you once,
I wanna kiss you twice...
ahahaaaa.....
god kväll :)
I wanna kiss you once,
I wanna kiss you twice...
ahahaaaa.....
Måndagens tristess.
Måndagar, långa, trista och trötta. Blää på dom, jag sitter på historian, mitt i revolutionernas tid, ja, jag har i alla fall någon form av sympati för dem... revolutionera måndag! Sen har jag ju bara en lektion kvar med älsklingsboel och hennes mycket kärleksfulla leende, yees! Sen är det äntligen dags för en tung backe hem, nejnej, först ska springa tempo tills jag spyr och hoppa upp och ner på en jävla bänk..löpskolning? älskar måndagsträningen också<3 okej, nu börjar det nästan rinna ironi över det här inlägget...
Ska jag berätta något seriöst kanske, okej, vi har haft första lektionen i naturvetenskap, känner mig ganska så likgiltig inför ämnet så tänker inte utveckla så mycket mer känslor över det hela. Vi är tillsammans med IP3. Vilket jag egentligen inte borde behöva utveckla, puss på dom!
Jag citerar en viss fjant: Men hallå! dom har ju gått två år mer än oss ju!? :O
fniss...i IP3 ja^^
Wellwellm vi får se vart det bär hänn, nej nu har jag låtit George Washington vänta alldeles för länge, han kanske börjar bli otålig.
På kärt återseende.
Ska jag berätta något seriöst kanske, okej, vi har haft första lektionen i naturvetenskap, känner mig ganska så likgiltig inför ämnet så tänker inte utveckla så mycket mer känslor över det hela. Vi är tillsammans med IP3. Vilket jag egentligen inte borde behöva utveckla, puss på dom!
Jag citerar en viss fjant: Men hallå! dom har ju gått två år mer än oss ju!? :O
fniss...i IP3 ja^^
Wellwellm vi får se vart det bär hänn, nej nu har jag låtit George Washington vänta alldeles för länge, han kanske börjar bli otålig.
På kärt återseende.
Against the dark side.
Jahapp, nog för att man brukar bli ifrånsprungen i skogen då och då, men nu blir man ifrånsprungen av tiden också! och det osar redan ouppdaterat från min färska blogg. Men! jag slår mig själv på fingrarna och lever i tron att, tiden går fort, när man har roligt:)
Men idag ska jag inte bara svamla utan berätta om ett av våra dagliga äventyr. För er som bor utanför city och inte redan har listat ut vad jag menar så kommer här det stora avslöjandet, årets första NATTCUP! Det blev alltså äntligen (riktiga) torsdag, och redan under den vanliga skoldagen så kunde man känna den fräna lukten av taggning, hrmm eller aa eller...? Oavsett måttet på motivation så blev det i alla fall eftermiddag, somliga laddade med mat medans andra valde något mer lätt, inte för att avslöja att jag såg ett ballerinakexpaket skymta förbi men ändå. Till slut blev det i alla fall dags för avfärd och jag var på topp! En fröken Wåhlin tyckte dock att jag och miss. fjant var på tok för fjantiga och alldeles för oseriösa, jag menar det här var ju en tävling! dah! och inte kunde man stoppa nötcream i fickorna heller!? Med facit i hand hade vi nog haft större användning för något annat i fickorna än socker.
När man nästan frysit röven av sig, tur att man får hjälp att hålla den varm ibland, och dragit några dåliga ordvitsar på väg till start. (På toook för dåliga för att nämnas här) Går starten! Jag och miss fjant ger oss ut i ett lagom behagligt tempo, vi skippar vägvalsfrågan till ettan och hänger på. Jag och miss fjant tappar tätklungan, något väntat kanske, men det går ändå prima ballerina, och vi spikar både här och där. Vid varvningen är vi faktikst nöjda med oss själva sedan vi skymtat en tjernlundsrygg (tänker ju inte riskera att göra bort mig här genom att skriva fel namn..) Fulla av självförtroende ger vi oss av mot nian, och även den går fint, en liten störning i koncentrationen resluterar i en liten krok på tian men ändå stabilt. När miss fjant och jag sedan närmar oss den elfte kontrollen blir det dock problem! En halvdöd lampa, störande konkurrenter och en pinne i ögat gör att elvan plötsligt inte riktigt sitter där den ska, och tolvan verkar också springa runt och gömma sig. Miss fjant och jag tappar tålamodet, (om ni sett till det, var god ring) En tar fikapaus och den andra svär lite över sin nu, stendöda lampa. Till slut snubblar vi över den förbannande skitjävelen till kontroll, man ursäktar språket. Med lite smått förlorad tid i bagaget ger vi oss sedan av mot slutet av banan, men som sagt, it can always get worse. Ännu en lampa hamnar på dödsannonserna och jaa, mörkt kanske man kan beskriva det hela som :) väldigt mörkt... Nu tycker ni väl att det börjar bli liiiite spännande väl? Två små flickor mitt ute i stora mörka skogen, utan mat , förstånd och ingen aning om vart dom ska eller är... Ingen vet vad som gömmer sig inne bland de täta stammarna, Jag menar, det är ju inte helt utan anledning miss fjant ALLTID brukar ha med sig en pinne i handen:O paniken smyger sig på, hjärtslagen ökar... nää okej STOP! nu passerade jag nog gränsen för överdrift, vi fortsätter istället... Men plötsligt! Det dyker upp något/något nerifrån backen. Räddaren i nöden, självaste carl-johan bergman! Vi har honom att tacka, så det gör vi, TACK! Till slut pustar vi in på upploppet, och stämplar ut på den fantastiska tiden...
Sådär, det var väl praktistk taget hela historien med alla viktiga detaljer, vi ska ju dock inte glömma att vi fick ett bra jobbat tjejer, från lasse. Bara det är ju värt ett inlägg i sig självt. Tydligen så kanske vi ska börja hitta tillbaka utan lampa istället för att försöka träna ordentligt. Vi verkar ju trots allt lyckas bättre med det första. Kvällen spenderades sedan insvept i i en filt med halvslutna ögon...
Det luktar mat.....
Men idag ska jag inte bara svamla utan berätta om ett av våra dagliga äventyr. För er som bor utanför city och inte redan har listat ut vad jag menar så kommer här det stora avslöjandet, årets första NATTCUP! Det blev alltså äntligen (riktiga) torsdag, och redan under den vanliga skoldagen så kunde man känna den fräna lukten av taggning, hrmm eller aa eller...? Oavsett måttet på motivation så blev det i alla fall eftermiddag, somliga laddade med mat medans andra valde något mer lätt, inte för att avslöja att jag såg ett ballerinakexpaket skymta förbi men ändå. Till slut blev det i alla fall dags för avfärd och jag var på topp! En fröken Wåhlin tyckte dock att jag och miss. fjant var på tok för fjantiga och alldeles för oseriösa, jag menar det här var ju en tävling! dah! och inte kunde man stoppa nötcream i fickorna heller!? Med facit i hand hade vi nog haft större användning för något annat i fickorna än socker.
När man nästan frysit röven av sig, tur att man får hjälp att hålla den varm ibland, och dragit några dåliga ordvitsar på väg till start. (På toook för dåliga för att nämnas här) Går starten! Jag och miss fjant ger oss ut i ett lagom behagligt tempo, vi skippar vägvalsfrågan till ettan och hänger på. Jag och miss fjant tappar tätklungan, något väntat kanske, men det går ändå prima ballerina, och vi spikar både här och där. Vid varvningen är vi faktikst nöjda med oss själva sedan vi skymtat en tjernlundsrygg (tänker ju inte riskera att göra bort mig här genom att skriva fel namn..) Fulla av självförtroende ger vi oss av mot nian, och även den går fint, en liten störning i koncentrationen resluterar i en liten krok på tian men ändå stabilt. När miss fjant och jag sedan närmar oss den elfte kontrollen blir det dock problem! En halvdöd lampa, störande konkurrenter och en pinne i ögat gör att elvan plötsligt inte riktigt sitter där den ska, och tolvan verkar också springa runt och gömma sig. Miss fjant och jag tappar tålamodet, (om ni sett till det, var god ring) En tar fikapaus och den andra svär lite över sin nu, stendöda lampa. Till slut snubblar vi över den förbannande skitjävelen till kontroll, man ursäktar språket. Med lite smått förlorad tid i bagaget ger vi oss sedan av mot slutet av banan, men som sagt, it can always get worse. Ännu en lampa hamnar på dödsannonserna och jaa, mörkt kanske man kan beskriva det hela som :) väldigt mörkt... Nu tycker ni väl att det börjar bli liiiite spännande väl? Två små flickor mitt ute i stora mörka skogen, utan mat , förstånd och ingen aning om vart dom ska eller är... Ingen vet vad som gömmer sig inne bland de täta stammarna, Jag menar, det är ju inte helt utan anledning miss fjant ALLTID brukar ha med sig en pinne i handen:O paniken smyger sig på, hjärtslagen ökar... nää okej STOP! nu passerade jag nog gränsen för överdrift, vi fortsätter istället... Men plötsligt! Det dyker upp något/något nerifrån backen. Räddaren i nöden, självaste carl-johan bergman! Vi har honom att tacka, så det gör vi, TACK! Till slut pustar vi in på upploppet, och stämplar ut på den fantastiska tiden...
Sådär, det var väl praktistk taget hela historien med alla viktiga detaljer, vi ska ju dock inte glömma att vi fick ett bra jobbat tjejer, från lasse. Bara det är ju värt ett inlägg i sig självt. Tydligen så kanske vi ska börja hitta tillbaka utan lampa istället för att försöka träna ordentligt. Vi verkar ju trots allt lyckas bättre med det första. Kvällen spenderades sedan insvept i i en filt med halvslutna ögon...
Det luktar mat.....
The big reunion.
öljhgfdfvgbhjkhbgfdf
Idag är det TORSDAG! (söndag kanske) och jag är tillbaka på borgen, allt är som vanligt, man har redan hunnit blanda ihop dag och natt, ens rum svämmar över av majas saker, anna glömmer stänga av plattorna, och man behöver redan diska... jag skulle kunna fortsätta, men aa, ni fattar vinken . Imorse (läs kankse förmiddags) var det dags att stiga upp och stoppa i sig lite frukost, bara för att en stund senare öppna sin dörr och hitta två träningsklädda fjantar som ska dra ut en i den kalla, fortfarande, morgonen. Vad har man för val än att dra på sig kläderna sjunka ner på golvet i korridoren för att bödosamt knyta sina skor. Kan ju fortfarande inte låta bli att undra vad det skulle vara för mening med att ut och springa, men tydligen så var ju någon tvungen att göra detta pga sin mamma, nämner inga namn, hon vill hellst vara anonym. Och god vän som man är , hänger man ju på. Vi var ju trots allt hyfsat laddade inför säsongens första men inte sista distanspass! WIIHiOOO! Rundans bråk och gap övergick snart till att sjunga för full hals, duu ska fåå en rambokniiv och köra i ditt underliiiiv... minut efter minut mer flåsande sång gav oss insikten i om att, jo, det gick nog lite för fort, sänk tempot! Några gångpauser, skvallerämnen, och fina associationer senare "spurtade" vi inte mot borgen med ännu ett fint träningspass i bagaget.
Och jaa.. vad vill jag nu komma med det här.. Jo, ett mycket kärt återseende med alla fina små fjantar. INGEN, har ett sådant fint sätt att visa sin kärlek till varandra som vi *host*
Nä, nu räcker det nog här, börjar bli lite svårt att ha fokus på skrivandet med fiolgnissel, tjatiga människor och disskusioner i bakgrunden, jag ger upp,
Önskar alla en trevlig kväll och ett gott s
kratt, (som hjälp på traven på den punkten se nästa rad :))
Idag är det TORSDAG! (söndag kanske) och jag är tillbaka på borgen, allt är som vanligt, man har redan hunnit blanda ihop dag och natt, ens rum svämmar över av majas saker, anna glömmer stänga av plattorna, och man behöver redan diska... jag skulle kunna fortsätta, men aa, ni fattar vinken . Imorse (läs kankse förmiddags) var det dags att stiga upp och stoppa i sig lite frukost, bara för att en stund senare öppna sin dörr och hitta två träningsklädda fjantar som ska dra ut en i den kalla, fortfarande, morgonen. Vad har man för val än att dra på sig kläderna sjunka ner på golvet i korridoren för att bödosamt knyta sina skor. Kan ju fortfarande inte låta bli att undra vad det skulle vara för mening med att ut och springa, men tydligen så var ju någon tvungen att göra detta pga sin mamma, nämner inga namn, hon vill hellst vara anonym. Och god vän som man är , hänger man ju på. Vi var ju trots allt hyfsat laddade inför säsongens första men inte sista distanspass! WIIHiOOO! Rundans bråk och gap övergick snart till att sjunga för full hals, duu ska fåå en rambokniiv och köra i ditt underliiiiv... minut efter minut mer flåsande sång gav oss insikten i om att, jo, det gick nog lite för fort, sänk tempot! Några gångpauser, skvallerämnen, och fina associationer senare "spurtade" vi inte mot borgen med ännu ett fint träningspass i bagaget.
Och jaa.. vad vill jag nu komma med det här.. Jo, ett mycket kärt återseende med alla fina små fjantar. INGEN, har ett sådant fint sätt att visa sin kärlek till varandra som vi *host*
Nä, nu räcker det nog här, börjar bli lite svårt att ha fokus på skrivandet med fiolgnissel, tjatiga människor och disskusioner i bakgrunden, jag ger upp,
Önskar alla en trevlig kväll och ett gott s
kratt, (som hjälp på traven på den punkten se nästa rad :))
längtan.
Jisses, måste bara passa på att gnälla lite, ingen idé att försöka dölja den sidan av mig ändå, den kommer fram för eller senare. Om ni skulle råka se ett lik någonstans imorgon, förmodligen i närheten av en järnväg, så vill jag bara uppmana alla till att inte gripas av panik. Det är förmodligen bara jag som har avlidit pga min extremt hemska packning (som precis som allt annat, gått upp ett antal kilo under julen) Sen är man ju inte så smidig på tåg heller, tänker ju inte relatera till någon speciell händelse. Tror att vissa sköter den associationen bra själva...
Som ni kanske då förstår så bär det ju alltså av hem till borgen imorgon! Och vad tycker vi om det då, hmm.. få se, jag har smålett för mig själv, nynnat för mig själv, nana nana naa.... och haft någon sorts sväävande känsla i mig hela dagen. Det gör mig glad såklart :D Det klart att jag hela lovet har gått och kännt att jag saknar alla små filurer, men det är först nu som jag känner hur mycket jag längtar tillbaka till händelserna, vanorna, vardagen, livet! För att göra allt mer förståbart (ingen garanti för att det finns ett sådant ord men..) ska jag göra en klassisk lista! vi gillar listor...<3
6ochenhalv sak som jag längtar efter:
* Distanspassen(s samtalsämnen)
* Allt för sena kvällar
* De dödsseriösa studiecirklarna...
* ...som slutar med film
* studentshopping i matvaruaffären
* All spykänsla på träningarna (som du för en gång skull tog seriöst)
* Alla inproviserade, oprovocerade mongolida anfall, med inslag av damp och en smula galenskap, finns på TOK för lite av den varan!
Alla små saker som känner sig bortglömda ska såklart inte misströsta, detta var ju bara ett smakprov, man orkar ju inte göra huuur långa listor som hellst!
Men nu! ska jag njuta av min sista hemmakväll och se efter så att det inte ligger någon choklad och skräpar efter mig, vore ju fruktansvärt onödigt.
Ciao :)
Som ni kanske då förstår så bär det ju alltså av hem till borgen imorgon! Och vad tycker vi om det då, hmm.. få se, jag har smålett för mig själv, nynnat för mig själv, nana nana naa.... och haft någon sorts sväävande känsla i mig hela dagen. Det gör mig glad såklart :D Det klart att jag hela lovet har gått och kännt att jag saknar alla små filurer, men det är först nu som jag känner hur mycket jag längtar tillbaka till händelserna, vanorna, vardagen, livet! För att göra allt mer förståbart (ingen garanti för att det finns ett sådant ord men..) ska jag göra en klassisk lista! vi gillar listor...<3
6ochenhalv sak som jag längtar efter:
* Distanspassen(s samtalsämnen)
* Allt för sena kvällar
* De dödsseriösa studiecirklarna...
* ...som slutar med film
* studentshopping i matvaruaffären
* All spykänsla på träningarna (som du för en gång skull tog seriöst)
* Alla inproviserade, oprovocerade mongolida anfall, med inslag av damp och en smula galenskap, finns på TOK för lite av den varan!
Alla små saker som känner sig bortglömda ska såklart inte misströsta, detta var ju bara ett smakprov, man orkar ju inte göra huuur långa listor som hellst!
Men nu! ska jag njuta av min sista hemmakväll och se efter så att det inte ligger någon choklad och skräpar efter mig, vore ju fruktansvärt onödigt.
Ciao :)
The beginning of the beginning.
En blogg, fråga mig inte vad jag fick tanken ifrån, och fråga mig inte heller vad som kommer att stå här. Men, nu ska här inte bredas ut med någon lång bakgrundsfakta heller. Ni känner redan mig, och gör ni inte det så har ni väl hamnat här av misstag. Hej och välkomna, men tyvärr, ni har ju missat början, Och jag är som en av de där filmerna utan resumé i början, ja ni vet vad jag menar, de där som man inte hänger med ett dugg i, precis, dom där vi hatar! Yees, nu tycker ni redan inte om mig och är säkert på väg härifrån, BRA! då kan vi börja :) Fasen också nu blev det en såndär tråkig och trist inledning i alla fall. Attans! men för er som är kvar, snart kommer mitt första, riktiga, inlägg. Håll till mer än godo!
