Eftertankar och ljusglimtar.
Hrrmhrrm, ja kära vänner och andra inslinkare. Det har kommit en och annan kommentar på min nya lilla design här på bloggen, det gäller den tickande saker till vänster. Tydligen har det kommit till min vetskap att den går fel, huruvida är åsikterna flera om. För fort, för snabbt. Och tjaa, vad ska jag ge för respons på det här då. Jaa, jag antar att det är ett tecken på att mina blogginlägg måste vara sjukt (tror det var första gången det ordet slank in på min blogg(förutom i hälsofall)) ointressanta, eftersom folk under sin vistelse här spenderar sin tid på att analysera min klocka....jag får skärpa till mig!
Andra nyheter på vår kära borg är att jag och HW ser mot framtiden och mycket snack går ju just nu om våra nya kära nollor. Så nu håller vi på med topphemliga planer! Men jag kan avslöja att vi skaffar nya lekkamrater. Alltså spenderades gårdagskvällen till att "sjunga" sing-star med bl.a våran nya kompis Tobban, mycket underhållande. Jag säger bara FAAAAANTAAAASIIIIIIIII!
Andra glädjeämnen är att jag idag var ute med Majsi i den snöbeklädda skogen med eftermiddagsolen i ögonen och bara njöt av att få komma ut i skogen igen, att det bara var en promenad som gällde och att jag fick en utskällning så fort jag försökte smyga fram några löpsteg bakom granarna, spelade inte så stor roll. Det var bra, verkligen bra, jobbigt, javisst, men ett litet ljus i alla fall, imorgon gäller det!
Nu ska jag gå och leka med HW, Minkis och Tobban, kanske blir det en repris på gårdagens succénummer, vem vet. ruulllaaar viii runt blaaand mjuuka kuuuuddaaar....
Tänkte bara också passa på att säga att detta är Josefin Tjernlund, en flicka som verkligen lyser upp mina dagar, och som jag är så tacksam för att jag hade lyckan att få lära känna. Och jag kan stolt presentera en bild (med mer än lite möda bakom) ett äkta josefinleende! Är hon inte Jose Fin <3
Andra nyheter på vår kära borg är att jag och HW ser mot framtiden och mycket snack går ju just nu om våra nya kära nollor. Så nu håller vi på med topphemliga planer! Men jag kan avslöja att vi skaffar nya lekkamrater. Alltså spenderades gårdagskvällen till att "sjunga" sing-star med bl.a våran nya kompis Tobban, mycket underhållande. Jag säger bara FAAAAANTAAAASIIIIIIIII!
Andra glädjeämnen är att jag idag var ute med Majsi i den snöbeklädda skogen med eftermiddagsolen i ögonen och bara njöt av att få komma ut i skogen igen, att det bara var en promenad som gällde och att jag fick en utskällning så fort jag försökte smyga fram några löpsteg bakom granarna, spelade inte så stor roll. Det var bra, verkligen bra, jobbigt, javisst, men ett litet ljus i alla fall, imorgon gäller det!
Nu ska jag gå och leka med HW, Minkis och Tobban, kanske blir det en repris på gårdagens succénummer, vem vet. ruulllaaar viii runt blaaand mjuuka kuuuuddaaar....
Tänkte bara också passa på att säga att detta är Josefin Tjernlund, en flicka som verkligen lyser upp mina dagar, och som jag är så tacksam för att jag hade lyckan att få lära känna. Och jag kan stolt presentera en bild (med mer än lite möda bakom) ett äkta josefinleende! Är hon inte Jose Fin <3
Three important things.
Godmorgon alla feta barn.
Jag har bara ett par saker att säga, lovar, kommer inte bli långdragig.
Utan inbördes ordning.
1. Någonting har hänt med HW (hon föredrar nuförtiden att vara anonym, fd. Miss Wåhlin) ingen vet vad, och fördmoligen vill inte någon veta heller.
2. Min APU-rapport borde allvarligt överväga att ta livet av sig, innan någon annan gör det.
3. Vädret i Olofström, behöver jag ens säga mer. Man njuter av solen och tror det är vår, gapflabb, the next day vaknar man och skådar fem cm snö på sin lilla balkong. Normalt..,
Dags för frukost!
Rävkött! Rävkött! Rävkött!
Jag har bara ett par saker att säga, lovar, kommer inte bli långdragig.
Utan inbördes ordning.
1. Någonting har hänt med HW (hon föredrar nuförtiden att vara anonym, fd. Miss Wåhlin) ingen vet vad, och fördmoligen vill inte någon veta heller.
2. Min APU-rapport borde allvarligt överväga att ta livet av sig, innan någon annan gör det.
3. Vädret i Olofström, behöver jag ens säga mer. Man njuter av solen och tror det är vår, gapflabb, the next day vaknar man och skådar fem cm snö på sin lilla balkong. Normalt..,
Dags för frukost!
Rävkött! Rävkött! Rävkött!
En halv vecka, på en halv sida.
OjOj, mycket har hänt sen sist, mycket jag skulle vilja skriva och dela med mig av, men tiden, orken, lusten, skrivstyrkan räcker inte till. I torsdags hade de underbara treorna jobbat så fruktansvärt hårt med sitt underbara projektarbete att de skulle ha en underbar redovisning, vilket vi inte var ett DUGG intresserade av, alltså innebar det en underbart ledig dag från skolan! Såklart får brudarna den ideala planen att åka och äga Kristi(a)n-town! Och ägd blev den när borgusbruttsen steg omkring på gator och torg, en härlig dag! Tack för att ni gav mig den första solskensdagen på länge:)
I helgen har jag innackoderat mig hos familjen Pettersson i Rödeby, kändisplacet no.1. Och jag ska inte ljuga, det har varit en tung helg, väldigt tung. Trötthet och sjukdom sitter i, lite feber idag, och träningen känns långt borta, så lyder prognosen. Jag har förmodligen varit ett dötrist sällskap, och jag ursäktar mig för det. Men visst hade veckoslutet ändå sina ljusglimtar, maja är alltid en solstråle, en mycket jämn men tyvärr ovunnen landskamp mellan mi änd majsi och easterblade änd hansomslängdesigetthundrafemtioelvagånger (även kallad majas lillebror tror jag) (bereder mig på att få ta emot protester vad gäller resultatet där...)
Idag har däremot humöret dalat i takt med dagen känns det som, men sedan stiger man in på borgen, man kommer hem. Och utan att man egentlgien lägger märke till det, så släpper det där tunga. Jag säger inte att det försvinner, nej, men det lättar. Somliga får en bara att le... Det måste inte alltid vara full rulle och ett herrans party här för att man ska må bra, nej, ibland är kanske bara lite vardag, allt som behövs.
Från en afton, som kanske inte doftar något YMCA, men tack borgen, ni är kärlek för mig.
I helgen har jag innackoderat mig hos familjen Pettersson i Rödeby, kändisplacet no.1. Och jag ska inte ljuga, det har varit en tung helg, väldigt tung. Trötthet och sjukdom sitter i, lite feber idag, och träningen känns långt borta, så lyder prognosen. Jag har förmodligen varit ett dötrist sällskap, och jag ursäktar mig för det. Men visst hade veckoslutet ändå sina ljusglimtar, maja är alltid en solstråle, en mycket jämn men tyvärr ovunnen landskamp mellan mi änd majsi och easterblade änd hansomslängdesigetthundrafemtioelvagånger (även kallad majas lillebror tror jag) (bereder mig på att få ta emot protester vad gäller resultatet där...)
Idag har däremot humöret dalat i takt med dagen känns det som, men sedan stiger man in på borgen, man kommer hem. Och utan att man egentlgien lägger märke till det, så släpper det där tunga. Jag säger inte att det försvinner, nej, men det lättar. Somliga får en bara att le... Det måste inte alltid vara full rulle och ett herrans party här för att man ska må bra, nej, ibland är kanske bara lite vardag, allt som behövs.
Från en afton, som kanske inte doftar något YMCA, men tack borgen, ni är kärlek för mig.
barasåattnivet.
Jaha, tänkte bara meddela att från och med nu existerar inga som hellst regler vid vårat matglag längre, glöm allt du hört om vettoetikett, bordskick, uppföran eller allmänt sunt förnuft. Idag promenerar flickorna in utan byxor, rumporna bara, slickar på maten. Och vet ni vad? jag ska låta er slippa höra resten. Så från och med nu! Gör vi som vi vill! Nästa gång tror jag nästan vi kan äta med fingrarna, och när jag tänker efter, vem behöver ens en tallrik?
ååhhh... nästan lite spännande vad jag kan hitta på för något...hihi
puss
ååhhh... nästan lite spännande vad jag kan hitta på för något...hihi
puss
Gnäll.
Om någon skulle halka på något slemmigt och trasigt, så skulle det kunna vara mina söndertrasade upphostade lungor...
Jag gick för långt.
Jag ligger hemma från skolan och tycker jävligt synd om mig själv, ingen idé att försöka dölja det. Så in i helvete trött på att vara sjuk hela tiden, får ingen ordning på träningen överhuvudtaget, blir bara avbrott hela tiden, dessutom är det ju dags för tävlingsäsong nu. Nu vill jag bara bli frisk... och fortsätta få vara frisk. Gud, ödet eller fucking anden i lampan, uppfyll min önskan! tack.
Dags att krypa tillbaka i sin säng, sätta på hem till midgård och hoppas den lagom låga nivån på humor kan höja min sinnesstämmning lite.
Klart slut!
Jag gick för långt.
Jag ligger hemma från skolan och tycker jävligt synd om mig själv, ingen idé att försöka dölja det. Så in i helvete trött på att vara sjuk hela tiden, får ingen ordning på träningen överhuvudtaget, blir bara avbrott hela tiden, dessutom är det ju dags för tävlingsäsong nu. Nu vill jag bara bli frisk... och fortsätta få vara frisk. Gud, ödet eller fucking anden i lampan, uppfyll min önskan! tack.
Dags att krypa tillbaka i sin säng, sätta på hem till midgård och hoppas den lagom låga nivån på humor kan höja min sinnesstämmning lite.
Klart slut!
that's life.
Some things aren't easy, but with you I can make them anyway.
Ställer upp för varandra, vad som än händer. Älskar oss, vi är bäst. Glöm aldrig det.
Aldrig utan er<3
Lite bilder från en nödräddad afton (:
Ställer upp för varandra, vad som än händer. Älskar oss, vi är bäst. Glöm aldrig det.
Aldrig utan er<3
Lite bilder från en nödräddad afton (:
En sjuklig lördag
Imorse när jag vaknade var det första jag hörde, ljudet av fågelsång, små små kvitter utanför mitt fönster, kan man då klara av att stöta bort de förhoppningsfulla vårkänslorna? Jag kan det då inte.
Dagens lilla pladder har inspirerats av en viss man som igår afton lagom uppgivet slog huvudet i bordet med en suck, och nu citerar jag: "jag blir så trött på kvinnligheten ibland" För er som inte redan kunnat gissa, det ska handla om den grupptryckspåverkande kvinnligheten. Inget feministpladder, jag lovar, snarare tvärtom. För ganska intressanta frågor finns kring det vi kallar kvinnligheten, och vem har egentligen bestämt den? Om jag skulle ställt frågan via mail till mitt alias gudrun schyman, så skulle jag antaglien få ett tvåsiffrigt antal sidor tillbaka som jag aldrig skulle orkat läsa, men som jag ändå skulle lyckats veta handlade om hur vi beskyllde männen för allt, och hur de har tvingat oss att vara så kvinnliga som vi nu är.
Så låt oss skippa den skiten, för både din och min skull, för hur kommer det sig egentligen att, t. ex, vi tjejer en gång i tiden började/börjar sminka oss? Kanske betydelselös fråga egentligen, men tänk, antagligen brydde sig inte killarna i början av högstadiet om vilka tjejer som bar smink eller inte, men det fanns andra som gjorde det. Tjejerna. En började, och visst känner vi alla igen oss i att alla andra också började, klassiskt grupptryck. Det handlade mer om statusen, hierarkin, popularieteten, eller vad ni nu väljer att kalla den. Än vad det handlade om att leva upp till det kvinnliga ideal männen skapat åt oss. Och visst lever det kvar, om jag idag skulle pallra mig till min gymnasieskola så skulle jag mer få förklara inför mina kära vänninor varför jag skippat sminket idag än vad killarna skulle ha brytt sig, om de nu hade varit tillräckligt intresserade för att ens titta så noga att de skulle sett skillnad.
För att inte raskt hoppa över till något liknande, kläder, jag skulle antagligen inte få någon kommentar om jag burit exakt samma outfit som igår, men ganska säkert fått en och annan blick av brudarna. Killarna däremot tror jag aldrig någon lägger märke till om de skulle råka ha samma snygga skjorta två dagar i rad. Tycker vi det är konstigt att tjejer har enorma garderober? Det lär ju behövas.
Nu menar jag ju självklart inte att jag helt och hållet vill slå dö på myten att vi aldrig gör oss fina inför killarna, självklart gör vi det ibland, men om den teorin ska hålla kan man ju undra varför hälften av befolkningen som faktiskt redan har sin älskade inte alltid går osminkad och med mjukisbyxorna en torsdag morgon? Och det är ungefär där jag vill peta in mina tankar. Så nej flickor små, feministsnack är ganska så mycket lögner, för ganska mycket har vi nog att skylla på oss själva. Och då menar jag inte bara andra flickor, utan också vårat egna ego, som vi för självförtroendets skull måste göra oss fina inför.
Nu ska jag antagligen gå och sminka mig....
/KRISTIN
Dagens lilla pladder har inspirerats av en viss man som igår afton lagom uppgivet slog huvudet i bordet med en suck, och nu citerar jag: "jag blir så trött på kvinnligheten ibland" För er som inte redan kunnat gissa, det ska handla om den grupptryckspåverkande kvinnligheten. Inget feministpladder, jag lovar, snarare tvärtom. För ganska intressanta frågor finns kring det vi kallar kvinnligheten, och vem har egentligen bestämt den? Om jag skulle ställt frågan via mail till mitt alias gudrun schyman, så skulle jag antaglien få ett tvåsiffrigt antal sidor tillbaka som jag aldrig skulle orkat läsa, men som jag ändå skulle lyckats veta handlade om hur vi beskyllde männen för allt, och hur de har tvingat oss att vara så kvinnliga som vi nu är.
Så låt oss skippa den skiten, för både din och min skull, för hur kommer det sig egentligen att, t. ex, vi tjejer en gång i tiden började/börjar sminka oss? Kanske betydelselös fråga egentligen, men tänk, antagligen brydde sig inte killarna i början av högstadiet om vilka tjejer som bar smink eller inte, men det fanns andra som gjorde det. Tjejerna. En började, och visst känner vi alla igen oss i att alla andra också började, klassiskt grupptryck. Det handlade mer om statusen, hierarkin, popularieteten, eller vad ni nu väljer att kalla den. Än vad det handlade om att leva upp till det kvinnliga ideal männen skapat åt oss. Och visst lever det kvar, om jag idag skulle pallra mig till min gymnasieskola så skulle jag mer få förklara inför mina kära vänninor varför jag skippat sminket idag än vad killarna skulle ha brytt sig, om de nu hade varit tillräckligt intresserade för att ens titta så noga att de skulle sett skillnad.
För att inte raskt hoppa över till något liknande, kläder, jag skulle antagligen inte få någon kommentar om jag burit exakt samma outfit som igår, men ganska säkert fått en och annan blick av brudarna. Killarna däremot tror jag aldrig någon lägger märke till om de skulle råka ha samma snygga skjorta två dagar i rad. Tycker vi det är konstigt att tjejer har enorma garderober? Det lär ju behövas.
Nu menar jag ju självklart inte att jag helt och hållet vill slå dö på myten att vi aldrig gör oss fina inför killarna, självklart gör vi det ibland, men om den teorin ska hålla kan man ju undra varför hälften av befolkningen som faktiskt redan har sin älskade inte alltid går osminkad och med mjukisbyxorna en torsdag morgon? Och det är ungefär där jag vill peta in mina tankar. Så nej flickor små, feministsnack är ganska så mycket lögner, för ganska mycket har vi nog att skylla på oss själva. Och då menar jag inte bara andra flickor, utan också vårat egna ego, som vi för självförtroendets skull måste göra oss fina inför.
Nu ska jag antagligen gå och sminka mig....
/KRISTIN
Brainstorming, thank you!
Idag alla kära vänner och (o)trogna bloggläsare kommer det bli ett ytterst tråkigt inlägg, för vad fan finns det att uppdatera här hemhemifrån? Min praktik? ganska så tråkig läsning. Om mina äventyr på eftermiddagen? Djupdyk ner i matteboken, inte särsklilt spännande. Eller om mina nuförtiden sällan skådade träningspass med, ska jag säga moderklubben? Att omklädningsrummet nuförtiden dragit på sig ett knastrande ljud varenda gång du sätter ner din lätta fot, invation av gråsuggor, inte så intressant. Nu kankse jag låter negativ, men min sinnestämmning är inte riktigt på topp.
Okej nu har markörer blinkat i exakt två och en halv minut, jag tar det enväldiga beslutet att jag inte har något att skriva om som inte är varningsmärkt för att förlora mina få läsare. Så ni lättade och besvikna, det blir inget sagt idag!
Nu ska jag titta på mitt inspelade hosueavsnitt, kanske kan ett cyniskt och medicinskt geni med total avsaknad av empati få mig på lite bättre humör. (Har nog aldrig trott så lite på något jag sagt som det jag just skrev) ikväll bär det av till att arbeta, see you tonight!
Jag saknar dig, dig, dig.
/K
Okej nu har markörer blinkat i exakt två och en halv minut, jag tar det enväldiga beslutet att jag inte har något att skriva om som inte är varningsmärkt för att förlora mina få läsare. Så ni lättade och besvikna, det blir inget sagt idag!
Nu ska jag titta på mitt inspelade hosueavsnitt, kanske kan ett cyniskt och medicinskt geni med total avsaknad av empati få mig på lite bättre humör. (Har nog aldrig trott så lite på något jag sagt som det jag just skrev) ikväll bär det av till att arbeta, see you tonight!
Jag saknar dig, dig, dig.
/K
...
when it comes to missing you, I don't have what it takes...
♥
♥
