Take me home.
Idag har jag som vanligt funderat över alldeles för mycket saker, bla vad min blogg egentligen handlar om, först var det något slags livstecken till folk där hemma att jag fortfarande levde, vilket senare fick mig att inse att dom faktiskt inte förstod ett piss av vad jag skrev om, eftersom att de mesta på kollektivet borgen sker internt. Det fanns dessutom fler som inte fick sina behov tillfredställde genom att inte få nämnas vid ordentligt namn, och såg sig inte kunna hitta källförteckning. När man sedan då började nämna folk vid namn kände sig plötsligt folk fullständigt uthängda. Inte lätt att göra folk nöjda kära vänneer! Så vart vill jag då komma med det här, ingen aning! Mer än att jag tänker fortsätta uppdatera lite från världens mittpunkt, olteamets hemvist, med eller utan namn! Det här kanske kan ses lite som ett löfte om mer uppdatering (men det är det inte) och ett löfte om att borgen ska återfå sitt liv! (För det ska det fan i mig!)
Imorn ska tävlingsäsongen avslutas, vilket den egentligen redan har gjorts, i alla fall mentalt. Men vem kan låta bli att ställa upp på dryga 11 km svinkall orientering? Men det ska väl gå vägen det med. Kom kära fågelväg, kom!
Innan dess får jag nog se till att plocka i ordning lite här hemma... hm, skillnaden mellan mig sittande vid mitt skrivbord och mitt i det bombhärjade andravärldskrigs tyskland är hårfin. Hur lyckas man...
Imorgon bär det alltså av hem igen, mot borgen, hårdträning, och lite mer hårdträning inför plockis!
Sooo long!
Imorn ska tävlingsäsongen avslutas, vilket den egentligen redan har gjorts, i alla fall mentalt. Men vem kan låta bli att ställa upp på dryga 11 km svinkall orientering? Men det ska väl gå vägen det med. Kom kära fågelväg, kom!
Innan dess får jag nog se till att plocka i ordning lite här hemma... hm, skillnaden mellan mig sittande vid mitt skrivbord och mitt i det bombhärjade andravärldskrigs tyskland är hårfin. Hur lyckas man...
Imorgon bär det alltså av hem igen, mot borgen, hårdträning, och lite mer hårdträning inför plockis!
Sooo long!
Värdelöst vetande.
Haha! Idag har jag kommit fram till några saker, som jag tänkte dela med mig till resten av världen, eller aa delar av den. Eller aa...tio bloggläsare...
Min självdiciplin är värdelös, nu tänker ni alla att det där var väl iaf ingen nyhet! Men jo, här hemma är den inte bara värdelös, utan fruktansvärt värdelös. Inte ens lite skön träning i regnet kunde hjälpa. Till slut löste jag i alla fall problemet lite provisoriskt genom att inte få tillåtelse att röra godispåsen för ens den satans psykologiuppgiften Ivan Pistulla var färdig, fuck honom! Varför måste man få uppgifter där man måste tänka!?
Nu är det bevisat, min hund är en sinnesjuk psykopat. Haha, okej det var kanske en överdrift, men nästan! Han högg ihjäl en kanin idag. Jaktinstinkt kan dom få kalla det, för mig är det inte normalt! Så vi la den på höstbrasan och grillade lite kaninstek till kvällsmat, mums!
Okej, för att komma till en av de aktuellaste och mest viktiga frågorna i samhället just nu, den nya designen på facebook! Visst är det upprörande!? Ja, jo, visst har sidan blivit lite mer kass och damp. Men aa, det är alltså en design vi pratar om! Utseendefixering? För att vara lagom klychig så svälter barnen i Afrika och SD är påväg in i regeringen. Bra att se att folk kan starta aktioner, men mot vad? Screw grupper som vill ha tillbaka gamla facebooksidan! Gå tillbaka till lunarstorm eller gör något vettigt när det suger till i aktionstarmen!
Jaa just det ja, sen har ju hon den där barnhataren gått och blivit gravid... men sådant där ligger allt för lågt under min bloggstandard för att vara värt att kommentera!
Nu har mitt godis fått vänta på tok för länge!:)
adios amigos
Min självdiciplin är värdelös, nu tänker ni alla att det där var väl iaf ingen nyhet! Men jo, här hemma är den inte bara värdelös, utan fruktansvärt värdelös. Inte ens lite skön träning i regnet kunde hjälpa. Till slut löste jag i alla fall problemet lite provisoriskt genom att inte få tillåtelse att röra godispåsen för ens den satans psykologiuppgiften Ivan Pistulla var färdig, fuck honom! Varför måste man få uppgifter där man måste tänka!?
Nu är det bevisat, min hund är en sinnesjuk psykopat. Haha, okej det var kanske en överdrift, men nästan! Han högg ihjäl en kanin idag. Jaktinstinkt kan dom få kalla det, för mig är det inte normalt! Så vi la den på höstbrasan och grillade lite kaninstek till kvällsmat, mums!
Okej, för att komma till en av de aktuellaste och mest viktiga frågorna i samhället just nu, den nya designen på facebook! Visst är det upprörande!? Ja, jo, visst har sidan blivit lite mer kass och damp. Men aa, det är alltså en design vi pratar om! Utseendefixering? För att vara lagom klychig så svälter barnen i Afrika och SD är påväg in i regeringen. Bra att se att folk kan starta aktioner, men mot vad? Screw grupper som vill ha tillbaka gamla facebooksidan! Gå tillbaka till lunarstorm eller gör något vettigt när det suger till i aktionstarmen!
Jaa just det ja, sen har ju hon den där barnhataren gått och blivit gravid... men sådant där ligger allt för lågt under min bloggstandard för att vara värt att kommentera!
Nu har mitt godis fått vänta på tok för länge!:)
adios amigos
En kompletterande sanning.
Och här kommer kvällens andra inlägg! Det är visserligen lite stulet, och det tackar vi för! Men det går ju faktikst till välgörande ändamål, att hålla min blogg vid liv! Lite som mathjälp till fattiga barn i Afrika. ...Dålig jämförelse kanske. Men ni fattar!
Här följer två fina sidor som tillsammans bildar den nakna sanningen om sporternas sport, livsstilens livsstil, det vi alla älskar(?) Orientering!
En sommarkväll, du knyter på dig dina kära löparskor och sticker ut. De första sköna stegen, då det känns som du ska orka hur långt som helst. Den lätt fuktiga stigen som slingrar sig genom träden. Bäcken som korsar din väg, men som du bara flyger över. Bäcken, som porlar ut i sjön. Sjön som lyser igenom träden och ligger alldeles blank. Backen, du tar sats och känner hur blodet pumpar, svetten rinner och mjölksyran som bultar i låren. Grenarna som lätt river dina armar, en mjuk beröring. Grusvägen som ringlar ut på åkrarna. I slutet av din runda, du möter solens sista strålar i din blick. Klotet som är på väg ner bakom träden. Du känner hur varje liten del av din kropp är trött men du förlänger ändå stegen, ökar tempot, trycker på, som en undmedveten längtan efter blodsmaken i munnen. Svävar fram med solen i ryggen och blicken högt mot målet. Det är det, som är lycka!
Skribent: Kristin Schyberg
En vintermorgon, Kallt som fan men man måste ut iaf för man har anmält sig. Man försöker inbilla sin pappa att man är sjuk, men de går inte så han drar ut en till tc som liiger längst upp på ett jävla berg. Säkert 20- grader och blåser som tusan. Tar på sig alla kläder som man tog med sig men fryser ändå häcken av sig. När man väl ska iväg och har tagit av sig jackorna och fryser som mäst så börjar de regna. Stel som tusan beger man sig till starten. När man kommer fram efter en halvtimmes pina märker man att dom inte har några överdragsklädes påsar. Så jag får hänga jackan någonstans i skogen och hoppas någon tar med den till tc igen. Försöker värma upp men man är varmast om man bara står still tycker jag. Går in i fållan vid fel tidpunkt. Kommer sedan på att man inte startar förren om 20 minuter och står och fryser ännu mer. När man väl har tagit kartar och inte känner fingrarna eller fötterna ser man att det är världens långsträcka till ettan OCH världens uppför. Stel som man är sträcker man sig påväg till startpunkten. Och får sedan håll när man väl kommit upp för backen så man måste gå ännu mer. När man väl hittat ettan efter 8 minuter i total vilsendom ska man ner för backen och upp för en annan. Trillar ett tjugo tal gånger på väg ner och går sedan i uppförsbacken för man har ont i hela kroppen... Efter 9an ska man till sista som ligger vid huskanten så den är ju lätt som en plätt. Springer allt vad jag orkar efter ett par timmar av helt värdelös orientering i skogen, men springer 90 grader helt fel och fördubblar typ sträckan. När jag väl hittar den och ska springa på upploppet är det halft nerplockat. Och när man stämplar in i vagnen så säger dom ej godkännd och kallar tillbaks skallgången. Så går det till på riktigt!
Skribent: Axel Karlsson (kliade i fingrarna att göra några stavningskorrigeringar, men jag lät bli! Här har ni orginalet!)
Nu blir det lite mer av livets njutning, i form av choklad och film!
Kärlek till er alla!
Här följer två fina sidor som tillsammans bildar den nakna sanningen om sporternas sport, livsstilens livsstil, det vi alla älskar(?) Orientering!
En sommarkväll, du knyter på dig dina kära löparskor och sticker ut. De första sköna stegen, då det känns som du ska orka hur långt som helst. Den lätt fuktiga stigen som slingrar sig genom träden. Bäcken som korsar din väg, men som du bara flyger över. Bäcken, som porlar ut i sjön. Sjön som lyser igenom träden och ligger alldeles blank. Backen, du tar sats och känner hur blodet pumpar, svetten rinner och mjölksyran som bultar i låren. Grenarna som lätt river dina armar, en mjuk beröring. Grusvägen som ringlar ut på åkrarna. I slutet av din runda, du möter solens sista strålar i din blick. Klotet som är på väg ner bakom träden. Du känner hur varje liten del av din kropp är trött men du förlänger ändå stegen, ökar tempot, trycker på, som en undmedveten längtan efter blodsmaken i munnen. Svävar fram med solen i ryggen och blicken högt mot målet. Det är det, som är lycka!
Skribent: Kristin Schyberg
En vintermorgon, Kallt som fan men man måste ut iaf för man har anmält sig. Man försöker inbilla sin pappa att man är sjuk, men de går inte så han drar ut en till tc som liiger längst upp på ett jävla berg. Säkert 20- grader och blåser som tusan. Tar på sig alla kläder som man tog med sig men fryser ändå häcken av sig. När man väl ska iväg och har tagit av sig jackorna och fryser som mäst så börjar de regna. Stel som tusan beger man sig till starten. När man kommer fram efter en halvtimmes pina märker man att dom inte har några överdragsklädes påsar. Så jag får hänga jackan någonstans i skogen och hoppas någon tar med den till tc igen. Försöker värma upp men man är varmast om man bara står still tycker jag. Går in i fållan vid fel tidpunkt. Kommer sedan på att man inte startar förren om 20 minuter och står och fryser ännu mer. När man väl har tagit kartar och inte känner fingrarna eller fötterna ser man att det är världens långsträcka till ettan OCH världens uppför. Stel som man är sträcker man sig påväg till startpunkten. Och får sedan håll när man väl kommit upp för backen så man måste gå ännu mer. När man väl hittat ettan efter 8 minuter i total vilsendom ska man ner för backen och upp för en annan. Trillar ett tjugo tal gånger på väg ner och går sedan i uppförsbacken för man har ont i hela kroppen... Efter 9an ska man till sista som ligger vid huskanten så den är ju lätt som en plätt. Springer allt vad jag orkar efter ett par timmar av helt värdelös orientering i skogen, men springer 90 grader helt fel och fördubblar typ sträckan. När jag väl hittar den och ska springa på upploppet är det halft nerplockat. Och när man stämplar in i vagnen så säger dom ej godkännd och kallar tillbaks skallgången. Så går det till på riktigt!
Skribent: Axel Karlsson (kliade i fingrarna att göra några stavningskorrigeringar, men jag lät bli! Här har ni orginalet!)
Nu blir det lite mer av livets njutning, i form av choklad och film!
Kärlek till er alla!
I'm back!
INGET MER TJAT OM ATT MIN BLOGG ÄR DÖD NU! I AFTON KOMMER NÄMLIGEN ETT DUBBELT INLÄGG!
För det första har jag precis kommit hem efter att gjort en liten sväng runt södra Sverige, allt för att få en mardrömsnatt i Vimmerbys skogar, det är väl här man ska använda sig av ordet onödigt, meningslöst och dess synonymer... Nu är det alltså höstens lov som gäller, vilket innebär att ta det lugnt och hinna med allt man aldrig annars hinner med! Aa trodde jag i alla fall... Men det var inte sant, men det var inte sant, för där emellan kommer skolan! Något pucko sa visst att kunskap var lätt att bära. Den människan har fan inte lyft min skolväska! Men den där högen böcker som vi helst inte talar om har jag nu lite diskret puttat halvt under sängen, så att jag i afton istället kan njuta lite av livet! Vilket har varit lite problematiskt under de senaste veckorna. En viss tisdagskväll vittnar kanske om det, då tre små flickor hade lite av en fin kris! Är en sak jobbigt blir allt annat med jobbigt, det är då en sak som är sant! Sedan att man sladdar lite halvt utanför vägbanan är en annan sak! Att man ska ha kemiprov kan faktikst associeras till att tjockängens liv kommer bli katastrofalt. För att bevisa hur illa det blev klistrar vi in hennes eget citat: - Asså jag kommer bli helt patetiskt ensam när jag blir stor och sitta där alldeles själv i min lilla lägenhet med mina katter. Och jag tycker ju inte ens om katter!!
Haha känner att det här blev ett väldigt ostrukterat inlägg, så för att inte avvika från strukturen, någon random bild från the SM-party kanske? Ja tack.
I'll very soon be back! Med ett stulet inlägg i bagaget!
För det första har jag precis kommit hem efter att gjort en liten sväng runt södra Sverige, allt för att få en mardrömsnatt i Vimmerbys skogar, det är väl här man ska använda sig av ordet onödigt, meningslöst och dess synonymer... Nu är det alltså höstens lov som gäller, vilket innebär att ta det lugnt och hinna med allt man aldrig annars hinner med! Aa trodde jag i alla fall... Men det var inte sant, men det var inte sant, för där emellan kommer skolan! Något pucko sa visst att kunskap var lätt att bära. Den människan har fan inte lyft min skolväska! Men den där högen böcker som vi helst inte talar om har jag nu lite diskret puttat halvt under sängen, så att jag i afton istället kan njuta lite av livet! Vilket har varit lite problematiskt under de senaste veckorna. En viss tisdagskväll vittnar kanske om det, då tre små flickor hade lite av en fin kris! Är en sak jobbigt blir allt annat med jobbigt, det är då en sak som är sant! Sedan att man sladdar lite halvt utanför vägbanan är en annan sak! Att man ska ha kemiprov kan faktikst associeras till att tjockängens liv kommer bli katastrofalt. För att bevisa hur illa det blev klistrar vi in hennes eget citat: - Asså jag kommer bli helt patetiskt ensam när jag blir stor och sitta där alldeles själv i min lilla lägenhet med mina katter. Och jag tycker ju inte ens om katter!!
Haha känner att det här blev ett väldigt ostrukterat inlägg, så för att inte avvika från strukturen, någon random bild från the SM-party kanske? Ja tack.
I'll very soon be back! Med ett stulet inlägg i bagaget!
