Det är över nu.
Så var dom borta, utsparkade. Champagneflaskorna är urdruckna och flyttkärrorna rullar utanför de gulröda balkongerna. Det är över nu. Men jag kommer ihåg alla dagar med dig.
För visst kommer vi ihåg, vi kommer ihåg hur vi kom hit som små nollor och blev såväl nollade men på något vis omhändertagna, av just dom som i torsdags satt med vita mössor i kyrkan och ropade hurra. Visst kommer vi ihåg alla lyckliga dagar vi fått ha tillsammans. Soliga dagar på borgengården. Sena uppesittarkvällar. Roliga läger och hårda träningar. Men vi kommer också ihåg alla de där meninglösa detaljerna, och det är precis dom man kommer sakna. De är för meningslösa detaljer för att räknas upp här, och de är för oss alla nog olika. Men alla ni som kommer sakna någon vet nog precis vilka detaljer jag syftar på. Visst kommer dom och hälsar på, men tillbaka på riktigt, nä det gör dom inte. Ol-teamet 2010 skrivs nu till historien, precis som så många andra årgångar gjort. Och de är väl en del av borgenlivet. Vissa kommer och vissa går, och tur är väl det. Annars hade vi väl aldrig fått chansen att faktikst fått stå där som nollor första dagen spända och överfyllda av förväntan. Och nu är det dags att lämna plats för nästa årgång av just dom där små nollorna. Även om det innebär att vi fått ta farväl av några riktigt fina, och redan saknade, ol-teamare.
Men som ni alla vet, en gång ol-teamare, alltid ol-teamare!
( Även om somliga kanske tar det där lite väl för hårt;) )
Nu ska vi njuta av ett sista par veckor, sen dumpar jag min förkylning här nere och åker mot en stenhård träningssommar på västkusten! förhoppningsvis...
Vill till sist passa på att tacka för två härliga små roadtrips som veckan bjudit på. En mycket rymlig bil tog oss till kyrkhult och avslutning med sommartider på högsta volym. Och en snäll mamma fixade ett åminstone halvt blekinge runt som bjöd på studentmat, studentmat och ännu lite mer... TACK!
Ciao
För visst kommer vi ihåg, vi kommer ihåg hur vi kom hit som små nollor och blev såväl nollade men på något vis omhändertagna, av just dom som i torsdags satt med vita mössor i kyrkan och ropade hurra. Visst kommer vi ihåg alla lyckliga dagar vi fått ha tillsammans. Soliga dagar på borgengården. Sena uppesittarkvällar. Roliga läger och hårda träningar. Men vi kommer också ihåg alla de där meninglösa detaljerna, och det är precis dom man kommer sakna. De är för meningslösa detaljer för att räknas upp här, och de är för oss alla nog olika. Men alla ni som kommer sakna någon vet nog precis vilka detaljer jag syftar på. Visst kommer dom och hälsar på, men tillbaka på riktigt, nä det gör dom inte. Ol-teamet 2010 skrivs nu till historien, precis som så många andra årgångar gjort. Och de är väl en del av borgenlivet. Vissa kommer och vissa går, och tur är väl det. Annars hade vi väl aldrig fått chansen att faktikst fått stå där som nollor första dagen spända och överfyllda av förväntan. Och nu är det dags att lämna plats för nästa årgång av just dom där små nollorna. Även om det innebär att vi fått ta farväl av några riktigt fina, och redan saknade, ol-teamare.
Men som ni alla vet, en gång ol-teamare, alltid ol-teamare!
( Även om somliga kanske tar det där lite väl för hårt;) )
Nu ska vi njuta av ett sista par veckor, sen dumpar jag min förkylning här nere och åker mot en stenhård träningssommar på västkusten! förhoppningsvis...
Vill till sist passa på att tacka för två härliga små roadtrips som veckan bjudit på. En mycket rymlig bil tog oss till kyrkhult och avslutning med sommartider på högsta volym. Och en snäll mamma fixade ett åminstone halvt blekinge runt som bjöd på studentmat, studentmat och ännu lite mer... TACK!
Ciao
And if you want me to be real deep, I hook you up with some poetry.
Senaste istiden, vintern 2010. Jo tack vi vet. Men gör inte alla kalla nätter, alla frusna cykelväxlar och hala träningsrundor värmen så mycket underbarare när den kommer? Retorisk fråga. Man har visserligen hört ett och annat gnäll, stön och klagomål denna dag, men det gjorde inte dagen sämre. Lite brända axlar, smält glass, borgengårdshäng och årets första upptäckt av att borgen faktiskt kan vara rätt sval innuti. Mysstund på balkongen i stearinljusets sken när klockan närmar sig elva, bara vinet som saknades. Ja ni hörde rätt, sommaren första dag var här idag. Och även om den kanske imorgon inte är mer än några förkolnade tändstickor och en alena glasspinne i borgengräset. Så kommer vi alla minnas den, och trots att min kropp inte mår som den borde och att saker och ting gör ont. Så fanns ju dagen här, precis som människorna man satt under en filt med en sen borgenafton.
Vet inte vad de kallar det, men det är något i stil med " de små ljuspunkterna i vardagen " Tror jag har börjat inse vad det innebär.
Snart drar studenterna och börjar nya liv. Kanske detsamma kan hända på den här sidan!? Om någon fortfarande kommer ihåg vägen hit vill säga...
Adjö och godnatt från ett ännu soligt, världens bästa i sitt slag, borgen.
Vet inte vad de kallar det, men det är något i stil med " de små ljuspunkterna i vardagen " Tror jag har börjat inse vad det innebär.
Snart drar studenterna och börjar nya liv. Kanske detsamma kan hända på den här sidan!? Om någon fortfarande kommer ihåg vägen hit vill säga...
Adjö och godnatt från ett ännu soligt, världens bästa i sitt slag, borgen.
