terpentinkristin

   Imorse när jag vaknade var det första jag hörde, ljudet av fågelsång, små små kvitter utanför mitt fönster, kan man då klara av att stöta bort de förhoppningsfulla vårkänslorna? Jag kan det då inte.

   Dagens lilla pladder har inspirerats av en viss man som igår afton lagom uppgivet slog huvudet i bordet med en suck, och nu citerar jag: "jag blir så trött på kvinnligheten ibland" För er som inte redan kunnat gissa, det ska handla om den grupptryckspåverkande kvinnligheten. Inget feministpladder, jag lovar, snarare tvärtom. För ganska intressanta frågor finns kring det vi kallar kvinnligheten, och vem har egentligen bestämt den? Om jag skulle ställt frågan via mail till mitt alias gudrun schyman, så skulle jag antaglien få ett tvåsiffrigt antal sidor tillbaka som jag aldrig skulle orkat läsa, men som jag ändå skulle lyckats veta handlade om hur vi beskyllde männen för allt, och hur de har tvingat oss att vara så kvinnliga som vi nu är.
   Så låt oss skippa den skiten, för både din och min skull, för hur kommer det sig egentligen att, t. ex, vi tjejer en gång i tiden började/börjar sminka oss? Kanske betydelselös fråga egentligen, men tänk, antagligen brydde sig inte killarna i början av högstadiet om vilka tjejer som bar smink eller inte, men det fanns andra som gjorde det. Tjejerna. En började, och visst känner vi alla igen oss i att alla andra också började, klassiskt grupptryck. Det handlade mer om statusen, hierarkin, popularieteten, eller vad ni nu väljer att kalla den. Än vad det handlade om att leva upp till det kvinnliga ideal männen skapat åt oss. Och visst lever det kvar, om jag idag skulle pallra mig till min gymnasieskola så skulle jag mer få förklara inför mina kära vänninor varför jag skippat sminket idag än vad killarna skulle ha brytt sig, om de nu hade varit tillräckligt intresserade för att ens titta så noga att de skulle sett skillnad.
   För att inte raskt hoppa över till något liknande, kläder, jag skulle antagligen inte få någon kommentar om jag burit exakt samma outfit som igår, men ganska säkert fått en och annan blick av brudarna. Killarna däremot tror jag aldrig någon lägger märke till om de skulle råka ha samma snygga skjorta två dagar i rad. Tycker vi det är konstigt att tjejer har enorma garderober? Det lär ju behövas.
   Nu menar jag ju självklart inte att jag helt och hållet vill slå dö på myten att vi aldrig gör oss fina inför killarna, självklart gör vi det ibland, men om den teorin ska hålla kan man ju undra varför hälften av befolkningen som faktiskt redan har sin älskade inte alltid går osminkad och med mjukisbyxorna en torsdag morgon? Och det är ungefär där jag vill peta in mina tankar. Så nej flickor små, feministsnack är ganska så mycket lögner, för ganska mycket har vi nog att skylla på oss själva. Och då menar jag inte bara andra flickor, utan också vårat egna ego, som vi för självförtroendets skull måste göra oss fina inför.

Nu ska jag antagligen gå och sminka mig....

/KRISTIN