Det är över nu.
Så var dom borta, utsparkade. Champagneflaskorna är urdruckna och flyttkärrorna rullar utanför de gulröda balkongerna. Det är över nu. Men jag kommer ihåg alla dagar med dig.
För visst kommer vi ihåg, vi kommer ihåg hur vi kom hit som små nollor och blev såväl nollade men på något vis omhändertagna, av just dom som i torsdags satt med vita mössor i kyrkan och ropade hurra. Visst kommer vi ihåg alla lyckliga dagar vi fått ha tillsammans. Soliga dagar på borgengården. Sena uppesittarkvällar. Roliga läger och hårda träningar. Men vi kommer också ihåg alla de där meninglösa detaljerna, och det är precis dom man kommer sakna. De är för meningslösa detaljer för att räknas upp här, och de är för oss alla nog olika. Men alla ni som kommer sakna någon vet nog precis vilka detaljer jag syftar på. Visst kommer dom och hälsar på, men tillbaka på riktigt, nä det gör dom inte. Ol-teamet 2010 skrivs nu till historien, precis som så många andra årgångar gjort. Och de är väl en del av borgenlivet. Vissa kommer och vissa går, och tur är väl det. Annars hade vi väl aldrig fått chansen att faktikst fått stå där som nollor första dagen spända och överfyllda av förväntan. Och nu är det dags att lämna plats för nästa årgång av just dom där små nollorna. Även om det innebär att vi fått ta farväl av några riktigt fina, och redan saknade, ol-teamare.
Men som ni alla vet, en gång ol-teamare, alltid ol-teamare!
( Även om somliga kanske tar det där lite väl för hårt;) )
Nu ska vi njuta av ett sista par veckor, sen dumpar jag min förkylning här nere och åker mot en stenhård träningssommar på västkusten! förhoppningsvis...
Vill till sist passa på att tacka för två härliga små roadtrips som veckan bjudit på. En mycket rymlig bil tog oss till kyrkhult och avslutning med sommartider på högsta volym. Och en snäll mamma fixade ett åminstone halvt blekinge runt som bjöd på studentmat, studentmat och ännu lite mer... TACK!
Ciao
För visst kommer vi ihåg, vi kommer ihåg hur vi kom hit som små nollor och blev såväl nollade men på något vis omhändertagna, av just dom som i torsdags satt med vita mössor i kyrkan och ropade hurra. Visst kommer vi ihåg alla lyckliga dagar vi fått ha tillsammans. Soliga dagar på borgengården. Sena uppesittarkvällar. Roliga läger och hårda träningar. Men vi kommer också ihåg alla de där meninglösa detaljerna, och det är precis dom man kommer sakna. De är för meningslösa detaljer för att räknas upp här, och de är för oss alla nog olika. Men alla ni som kommer sakna någon vet nog precis vilka detaljer jag syftar på. Visst kommer dom och hälsar på, men tillbaka på riktigt, nä det gör dom inte. Ol-teamet 2010 skrivs nu till historien, precis som så många andra årgångar gjort. Och de är väl en del av borgenlivet. Vissa kommer och vissa går, och tur är väl det. Annars hade vi väl aldrig fått chansen att faktikst fått stå där som nollor första dagen spända och överfyllda av förväntan. Och nu är det dags att lämna plats för nästa årgång av just dom där små nollorna. Även om det innebär att vi fått ta farväl av några riktigt fina, och redan saknade, ol-teamare.
Men som ni alla vet, en gång ol-teamare, alltid ol-teamare!
( Även om somliga kanske tar det där lite väl för hårt;) )
Nu ska vi njuta av ett sista par veckor, sen dumpar jag min förkylning här nere och åker mot en stenhård träningssommar på västkusten! förhoppningsvis...
Vill till sist passa på att tacka för två härliga små roadtrips som veckan bjudit på. En mycket rymlig bil tog oss till kyrkhult och avslutning med sommartider på högsta volym. Och en snäll mamma fixade ett åminstone halvt blekinge runt som bjöd på studentmat, studentmat och ännu lite mer... TACK!
Ciao
Kommentarer
Trackback
