Lika levande som vintern.
Bloggen är inte död, den bara överlevde en liten nära döden upplevelse. Sånt händer. Dagarna, veckorna, ja livet bara rusar förbi, lagom klychigt. Men ibland undrar man när man slutade hänga med? Vad har hänt och vad händer? Låt oss bara djupdyka ner i mina tankar och funderingar, utan struktur. Det är då det bli som bäst.
Vintern 2010, året då snön kom. Och kom, och kom... Nog för att låta gammal och nostalgisk, men jag har aldrig upplevt så mycket snö här hemma under alla mina levnadsår. Vilket snart uppkommer till 18 stycken! Det är inte lite det mina vänner. Inser du vad man hinner på 18 år?... Jaa man kanske skulle kunna få färdigskrivet det där satans skolarbetet åtminstione, det är i alla fall något... Snön har överbemannat staketet runt grönsakslandet, jordkällaren har blivit en igloo och man kan åka skidor på havet. Aldrig har väl skärgården varit så vacker som vyn från en ö i skärgården, med skidor på fötter och snön som omringar dig. Men visst, alla vackra lovord om denna vinter men vi har alla fått uppleva baksidan av den. Och jag bara undrar, när, när! blir det vår!?
När? får vi se den första vitsippan tränga upp ur marken, fajtandes mot frosten. När? får vi ge oss ut på en backdistans och skymta en björkknopp utan att drunkna i snö. När? Får vi uppleva den första fotbollsmatchen på borgengården, sittandes, värmandes våra små bleka ansikten i solen. När? Får vi cykla upp för volvobacken, svettandes, med vårsolen i ryggen och förbanna oss själva för att vi tog jackan på oss i morse. Och jag höll nästan på att glömma, När? Får vi ge oss ut på det första träningspasset med understället vilandes i byrålådan. Okej, just det kanske dröjer ett bra tag, men jag undrar när? När jag idag på mitt träningspass snubblandes krängde mig över en snövall hög som mig själv för att välja, den där vägen som jag brukar springa på, men som visst inte plogades vintertid. För att något senare inse att jag stod med snö till knäna och eventuellt borde välja en annan väg. Jaa, då kändes de där vårtecknerna nog så behövliga, men så förbaskat långt borta!
Vi stödjer regnet i Prag! Låt oss beträda den underbara barmarken i Tjeckien. Men dessförinnan, mycket som ska göras. Närmast en resa till Mora och en Tjejvasa som ligger och lurar. Uppladdningen har börjat! Vi ses i spåren, för framtids segrar...
Nu vet jag, vad saknad är. Mitt hjärta <3
Intressanta betraktelser men erkänn att du fick några ideer från mig till vårtecknena?(stavning?) ;) Aja, så länge jag inte själv har en blog-that-nobody-reads så är det jul chiiill, som någon vi känner så vackert brukar säga. Jag tar tillbaka en del jag har sagt om den här bloggen, jag läste faktiskt hela inlägget på en gång men om du inte skriver inom en vecka så kommer något hemskt hända dig. Typ att jag snor tillbaka Lasse. Ha!
Va trevligt att det äntligen skrivs nått här, kollat in här alldeles för många gånger utan att det varit nått nytt :( :P
