terpentinkristin

Jaha kära vänner, det är ta mig fan ett under att jag sitter här, djävulen har spårat upp mig kära beundrarläsare, och inte fan vet jag vem som har tjallat! Vad som började med en väckning ur min skönhetssömn sådär vid halv fem snåret med skön(?) fågelsång vid huvudkudden. Sömnen oåterkallig... Tog en sväng kring att dundra huvudet i garderobsdörren, eller var det kanske garderobsdörren i huvudet... Har nu, förhoppningsvis, avslutats i att kristin endast! skulle flytta en flaska hudlotion från byrån till sin plats, men vad får man för att man försöker vara ordningsam!? Jo, kristins allra första vinst som liten orienterare dundrar i golvet och går i tusen bitar. Att det sedan var en ruskigt gräsligt ful porslinshäst gör inte sorgen mindre. Med tanke på hur själva orienteringen som sport går just nu, kanske detta är ett tecken... lägg av... Ett annat tecken kan ju vara att jag knappt kom hem livs levande från dagens träningsstrapatser där jag för en liten stund undrade vilken idrott jag valt att ägna mig åt, orientering vs. bergsklättring.

Eftersom mitt liv allmänt går i moll just nu så ger jag det som ursäkt till detta tragiska inlägg. Om inte gud, djävul, ödet/anything else, bestämmer sig för att sätta stopp för mitt levande innan jag hinner krypa till sängs så lovar jag återkomma med ett något livfullare inlägg.

Och jag höll nästan på att glömma, ****** ******, om du läser detta. När jag blir vän med gud, djävulen, ödet/anything så kommer du torteras, berövas på all lycka, för att slutligen avlida en mycket plågsam utdragen död.

Hej!