terpentinkristin

Idag lämnade jag borgen som vad jag vet, sista levande varelse, nästan lite spöklikt...
   På min hemresa väcktes några funderingar. Nämligen bestämt i bredfältets hemstad, lund.

- Utanför 7-eleven, på en parkbänk sitter en uteliggare, hemlös, vad ni nu vill kalla det. Utseendet kan ni säkert tänka er själva, han sitter och fingrar på sin systemetkasse och röker på någonting. Han frågar om jag har några slantar, och jag passerar som att inget har hänt. Vill inte bidra till mer droger och mina pengar lär ju knappast hjälpa han från gatorna. Somliga skänker ändå så klart några slantar och tycker dom har gjort sitt till samhället, varför? Dom tror väl det är enda sättet dom kan hjälpa till på. Skitsnack, bara ett sätt att inte låtsas om problemet.
Men är någon människa värd att leva på gatorna? Hur de än har hamnat där.


- Inne i väntsalen sitter ett par föräldrar med ett barn och någon morförälder. Mormorn sitter och tittar granskande på två utlänningar lite längre bort.

Pojken: varför tittar du? Vad tittar du på?
Mormor(smått generad) : hehe jadu, vad tittar jag på... klockan, klockan tittar jag på!

Jaja, visa inte pojken vad främlingsfientlighet är, det lär han få reda på förr eller senare ändå...


- Väntsalen igen, på bänkarna har man delat av bänkarna på mitten, med någon slags järnanordning. Att jag inte började fnissa för mig själv när jag såg det. Som ett desperat försök till att få fler att våga sitta på samma bänk. Men är det inte precis så som jag läste i en viss persons uppsats, i Sverige är det ju förbjudet att sätta sig på en parkbänk där någon redan sitter om det finns en annan ledig inom en radie av tvåhundra meter.


Älskade Sverige<3