terpentinkristin

Underbart! Jaa vad ska man annars använda för ord, tillbaks på banan! Med en bottenkörd kondition, men med lika pigga ben! Inte för att det gör det värt att vara sjuk, men ändå, att få känna känslan efter det första passet, att samlas med hela gänget, dra igång ett hej dundrarnde K U K och ge sig av. Att utan mening men ändå så målinriktiat springa fram och tillbaka på en glittrande grusplan, och i ljuget av strålkastarna höra de uppmuntrande ropen. Det är känsla på hög nivå det. Nu väntar ett par sista veckor innan jul, och mycket ska hinnas med, lucia ska hälsa på och julbord ska anordnas, en liten vänlig tanke till er små tjejer som ska skala potatis tills ni flår, haha nu är man inte minst längre!

Helgens beryktade KF slog allt med hästlängder och mynnade ut i en fantastisk kväll! Mer av dess innehåll hör inte hemma här, då får man ta plats i borgenmatlagen för att snappa upp skvallret;)

Det nästan kliar i fingrarna och skulle vilja skriva en massa mer, men för att avsluta med något lite mindre underbart, två prov ligger och kastar en hemsk skugga över mig, och för att ta sig ut i solen går nu några sista vakna timmar åt till att proppa huvudet full med meningslös fakta.

Övrig meningslös fakta är annars att min pappa borde vara glad där hemma, hans irritation över plastburkar i massor där hemma, borde minska i takt med att mitt skåp här börjar fyllas... På något sätt har alla börjat hamna här? Haha...

HEJDÅ!